Ambulansen på besök idag.

Idag var det barnens sista dag på deras dagis. Nu är det sommarlov i 3 månader sedan börjar de på det nya dagiset i området vi bor i. Ska bli spännande och kul! Arvid ser verkligen fram emot det och Vilda verkar inte förstå vad som händer, men det var kul när mamma kom med glass och vaniljrån till mellis som avskedskalas, tyckte Vilda ;-)

När vi kom hem så skulle jag göra iordning mellis till Vilda och eftersom min stora son redan var hemma så hade han nallat från chipspåsen och den stod framme. Jag skulle ställa undan den men Vilda hann se den och ville ha ett chips. Hon fick ett av mig.
Helt plötsligt så sätter hon i halsen och jag drar upp hennes armar som jag brukar göra. Men det hjälper inte. Hon hostar och hostar och hostar. Hon började bli röd/lila i ansiktet av ansträngning. Jag inser då att jag måste lägga henne på mage i mitt knä och dunka till i ryggen. Men jag märker att det hjälper inte. Hon andas inte. Jag lyfter upp henne och ser att hon är alldeles blek i ansiktet och det går mot gråaktigt. Hon titta på mig och sedan rullar ögonen bakåt och hon svimmar av i min famn. Anton, min stora son, som ser detta skriker att hon dör och jag tar telefonen och ringer 112. Samtidigt som jag gör detta så lägger jag henne snabbt i mitt knä igen på mage och jag fortsätter att slå i ryggen. När de svarar på SOS så kräks hon precis. Jag är något hysterisk och rädd men glad när jag ser att hon är vid medvetande och hon får tillbaka sin vanliga ansiktsfärg. De skickar en ambulans till oss.
Ambulansen kommer och Vilda mår då bra, men är lite chockad själv. Värdena ser bra ut och hon får stanna hemma men jag ska hålla uppsikt på henne så hon inte verkar besvärad av något i halsen eller lungorna.

Jag är så tacksam över att hon lever! Nu har det hänt två riktigt läskiga olyckor med Vilda på drygt en vecka. Jag hoppas hon har fyllt sin "olycks-kvot" för sommaren och att inget annat allvarligt kommer hända. Någonsin.
Jag vill tacka skyddsängeln hon har som vakar över henne.

KRAM!