Älskar att vara gravid!

Är så glad att jag tog fina foton hos Marit Lasson när jag var gravid!

Jag saknar min gravidmage.

Bara ett lite urval av alla fina bilder, men detta är ett par av mina favoriter!

www.fotografmaritlasson.se

Lite bilder från flygplatsen och planet!

Våren är här!

Nu är våren här, det känner jag i luften! Snön har börjat smälta och den där friska vårluften har spridit sig över Ystad, I like!
Jag längtar efter att ta ut utemöblerna, plantera nya växter och bara njuta i solen på altanen. Se barnen leka på gräsmattan och höra barnskratt från parken. Idylliskt? Japp, det är det!

Men stopp och belägg. Nu är det ju så att jag måste bara berätta om min sista dag i Stockholm. Sista inlägget som jag skrev var i onsdags, på morgonen. Jag trodde då att mer kundenog inte hända, men tji fick jag.

Allt började bra. Jag hämtade mina två stora barn från sin pappa och vi hade planerat att gå på museum.
På vägen till bussen som skulle ta oss dit så börjar Saga blöda näsblod. Det kanske inte låter så farligt, men när det rinner konstant och kommer ut stora, flera centimeterlånga blodklumpar så börjar man bli liiiite orolig. Dessutom hade hon sin kritvita fusk pälsjacka på sig, så klart!
Vi går på bussen och vi byter papper i näsan vartannan minut om det ens det räcker. Det kommer mer och mer folk på bussen. De glor. Ser äcklade ut. Men jag bryr mig inte! Inget ska nu förstöra min sista dag i Stockholm.
Vilda börjar hysteriskt gråta. Arvid härmar Vilda. Sagas näsblod bara rinner och jag har intorkat blod på hela fingrarna. Allt för att jag jackan inte ska få blod på sig. Jag tycker synd om Saga.

Vi kommer halvvägs med bussen och då säger busschauffören på ett snorkigt sätt:
-Pga rådande omständigheter så stannar bussen här. Det finns ingen som kan ta över mitt pass och jag slutar nu!

Jag tror jag blir galen. Jag behöver inte mycket nu för att bägaren ska rinna över.

-Ursäkta, men skojar du med mig eller?!?!?! utbrister jag utan att tänka mig för.

-Nej, det gör jag faktiskt inte! säger hon väldigt irriterat.

-Men när kommer nästa buss? frågar jag och biter ihop från gråt, skrik och totalt utbrott.

-Det vet jag inte, av från bussen nu.

Jag tar barnen, packar ihop allt, ser till att alla mössor, halsdukar och vantar är med. Jag tar det lugnt för inget ska förstöra min sista dag i Stockholm.

Vi går av sist på bussen och då ser vi att det står en likadan buss mitt framför!

Vi springer fram till den men den hinna åka några meter sedan stannar den för rött ljus. Jag vinkar, hoppar, skriker "Hallå öppna!" i hopp om att busschauffören ska höra eller se mig. Men tittar inte ens på mig, utan kör fint vidare iväg.

Det är då det händer. Det där som sällan händer i mig. Jag får ett totalt utbrott! Bägaren har runnit över. Detta var droppen! Hela kroppen bubblar över och jag känner hur jag förvandlas till ett galet monster och hur håret reser sig. Mina ögon är mörkare än svart och jag flåsar som en vansinnig tjur på väg mot attack!
Jag ser busschauffören som körde bussen vi precis gått av från och inser att allt är hennes fel! Hon är mitt offer!

Jag säger till Saga och Anton att vakta vagnen och tar stora bestämda steg mot mitt offer, busschauffören.
Under mina få steg dit så går jag förbi en samling människor som väntar på en buss. De stirrar på mig.
Jag kommer fram till henne, hon låser bussen. Jag säger arg:
-Kunde inte du sagt till mig att det stod en till buss framför dig så jag hade hunnit med den???

-Vaddå? säger hon nonchalant.

-Det stod en buss 47 mitt framför näsan på dig!!! Kunde du då inte sagt till mig att den stod där så jag hann med den?!?!?!?!

-Jag såg ingen buss! säger hon oförskämt.

-Hur fan kunde inte se bussen??? DEN STOD JU PRECIS FRAMFÖR DIG!!!

-DU FÅR VÄL FAN TA OCH KOLLA SJÄLV!!! skriker hon åt mig och tar upp sina hörlurar och bara vänder på klacken och går iväg!

-JÄVLA FITTA!!!!!!!!!!! skriker jag efter henne!

Jag är så arg och upprörd! Jag mumlar för mig själv medans jag går tillbaka till barnen som ser på mig att jag är vansinnig, galen och helt hysteriskt arg! Allt sköljer över mig. Jag ser att alla fortfarande står och stirrar och jag ger dem min mördarblick och de byter sikte med en gång. Ingen vågar mucka med mig! Den som hade gjort det då hade åkt på en propp!

Jag inser att jag måste ringa någon och kräka av mig allt! Mamma! Henne ska jag ringa.
Vi pratar ett tag och hon får mig att lugna ner mig. Vi kommer fram till att jag ska gå till Kulturhuset istället och så får barnen leka där istället. Jag står nämligen i princip utanför.

Vi lägger på luren och jag tar nya andetag och går med bestämda steg dit. Jag förklarar för barnen att vi struntar i museet och går till ett roligare ställe istället. De hakar på (som om de vågat något annat) glatt.

Vi kommer upp till barnavdelningen där de har fullt med roliga saker. Jag inser att hit borde jag gått direkt! Så kul för dem! Av med alla ytterkläder och in. Saga, Anton och Arvid springer in av glädje och jag håller i Vilda och känner att jag faktiskt ler.

Jag slår mig ner i soffa och känner lugnet. Vilda leker på en leksaksmatta framför mig och jag tar tag i en tidning.
Det tar ca.2 minuter så hör jag en kvinna gå runt med en kobjällra och säga;

-Vi stänger om 15 minuter! Vi stänger om 15minuter!

Jag blir alldeles matt. Orkar inte mer. Måste ringa någon för att beklaga mig. Mamma. Jag ringer mamma. Hon förstår mig och vi bestämmer att jag ska gå sist där ifrån för att utnyttja tiden så mycket det bara går och sedan kommer hon och möter mig utanför.

Det tar tid för mig att jaga ihop alla mina barn och Arvid vill inte gå där ifrån. Han sticker hela tiden och gömmer sig för mig. Efter att fått in en skrikandes och trött Arvid i vagnen så kommer jag pustade ut från Kulturhuset. Mamma möter upp oss och vi tar en friskande promenad hemåt. Vi hyr video på vägen och köper godis. Nu ska vi myyysa.

Här skulle vi ju kunna tro att allt elände skulle vara över, eller hur? Men jag ska göra er besvikna med att meddela att så är inte fallet...

Vi kommer hem och allt är bra hittills. Barnen har kul hemma hos mamma och vi äter gott och sätter på filmerna till dem. Jag bestämmer med min väninna Katarina som är gudmor till Vilda att jag ska åka till hennes hotell efter att barnen somnat så vi kan nattsnacka lite på hotellrummet eftersom vi inte haft möjlighet att träffas än. Det är vår sista chans att träffas på länge eftersom hon bor i USA.

Barnen somnar och jag drar iväg till henne.

Vi sitter på golvet i hotelltrummet och snackar och det är underbart att träffa henne. Klockan närmar sig 00.30 och jag inser att jag måste börja dra mig hemåt efter som jag ska upp tidigt och behöver lite sömn så jag kan stå ut med morgondagen, dagen då vi ska åka hem.

Min telefon ringer när jag börjat klä på mig ytterkläderna. Det är min mamma. Jag svarar och hör att både Vilda och Arvid skriker helt hysteriskt!

Jag skyndar mig iväg och hoppar in i första bästa taxi. Är hemma på 5 minuter.

Jag möter min stöddige och coola (tror han, för det är inte coolt att röka!) lillebror utanför porten, han står och röker. Jag säger åt mig att inte går att sova pga mina jobbiga skrikiga ungar.

Jag skyndar mig upp och möts av kaos. Mamma står irriterat och hoppar med en skrikandes Vilda i famnen och trycker in nappen i munnen på henne. Min lillasyster håller krampaktigt fast i Arvid för att han inte ska klättra ur resesängen. Allt är katastrof.

Jag tar tag i Arvid och lägger mig med honom och mamma kommer in med Vilda till mig.

Båda sover inom 10 minuter. Jag somnar strax därefter.

Framåt småtimmarna så vaknar jag av att Vilda gråter. Hon är kokhet! Tar tempen på henne och hon har närmare 40 grader feber. Alvedon till undsättning och svalka henne. Hon somnar till slut om.

Vi vaknar på morgonen och jag inväntar min mormor och moster som ska komma och fika med mig innan vi ska till flygplatsen. Mormor kommer men meddelar att min moster har halkat kvällen innan och slagit till näsan så illa att hon får sy. Stackarn!

Packningen går i varje fall bra och barnen sköter sig. T-banan är inställt på vissa stationer och jag kommer inte kunna ta mig kommunalt till flygplatsen. Tack gode gud att man har två föräldrar som ställer upp och hämtar oss och skjutsar oss till flyplatsen.

Flygresan går bra men vagnen blir lite skadad. Känns som en fis i rymden med tanke på vad jag varit med om sista veckan.

Tar taxi hem och njuter av att äntligen vara hemma.

Jag njuter fortfarande och solen skiner starkt idag. Det är 5 plus grader och inom en vecka tror jag att all snö är borta.
Anton har så klart fått sig en släng av maginfluensan och jag lider verkligen med honom! Nu hoppas vi bara att inte övriga familjen blir smittade också.



Hejsvej-nuärvårenhärpastej!



.

Hells Stockholm!

Nu har jag varit i Stockholm i 6 dagar och ingenting har blivit som jag hade planerat.

Allt började med när vi stod på flygplatsen på att checka in; Mina stora barns pappa som betalar våra biljetter hade inte betalat dem. Högt och tydligt så meddelar personalen på flygplatsen att kortet inte gått igenom och jag höll på att skämmas ögonen ur mig. Jag som stod först i kön till incheckningen för att inte stressa med 4 barn och all packning.
Nej, nu fick jag vänta till sist för att hinna ordna upp allt.

Slutade med att jag fick lägga ut pengar för allas biljetter och hade 20minuter på mig att ta barnen, gå igenom säkerhetskontrollen, vilket inte är det lättaste med 4 barn och sjuttioelva väskor, jackor,mössor,vantar, halsdukar, och glöm inte att sedan ska allt på igen och helst ska då inget barn rymma iväg till taxfree och gömma sig under en lång glashylla fullproppad med dyra fina parfymer och skrämma slaget ur sin mor som står försiktigt svettandes och stressad och försöker locka ut sin 2-åring därifrån utan att dra ner allt och orsaka kaos.

När jag väl fått bort min busiga Arvid därifrån så känner jag att stressen får mig nästan att sluta andas. Vad jag ser får mig att nästan börja gråta. De har börjat släppa på alla passagerare på planet. Det är så att alla med barn får alltid gå på först just för att de ska få platser tillsammans. Jag tänker; Fan-i-helvetets-jävla-skit-kiss-och-bajs!!! Nu måste jag skynda mig! Upp med Arvid under ena armen,Vilda är i bärsele, handväskan/skötväskan (proppfull, väger säkert 10 kg) på axeln, Arvids jacka, en stor påse med julklappar till familjen och Arvids spidermanryggsäck i andra handen. Saga och Anton efter mig, lydiga och duktiga, som en liten svans. Jag tränger mig före och säger;
-Ursäkta! Många barn här, jag ska komma före. Tut, tut, ursäkta mig. Kom nu mina barn så ska på planet.
Arvid skriker. Jag stoppar hela kön och alla dessa dryga människor sucka högt och himlar med ögonen. Kommer på planet och inser att folk (som vanligt) sprider ut sig på platser lite här och var så det finns inga platser så jag kan sitta ihop med mina barn.
Frågar flygvärdinnan om hon kan hjälpa mig att fixa till platser, vilket hon gjorde.

Vi kunde inte sitta direkt ihop men det fungerade bra. Saga satt framför Arvid. Arvid satt brevid mig närmast gången och Anton satt på brevid Arvid fast på andra sidan gången. Vilda satt i mitt knä. Självaste resan gick okej. Arvid stod och hoppade på sätet och var allmänt busig. Han kastade bland annat en smörgås med någon form av fyllning i mitt i gången och låste upp och stängde bordet heeeeela tiden.

Väl landade och efter att Vilda bajsat rejält under resans gång så att han brevid mig höll på att kräkas, så skulle vi vänta på bagaget.
Arvid ville upp på bagagebandet och försökte klättra upp. Anton hjälpte mig att stoppa honom. Då sprang han till ett par dörrar som inte går att öppna för att titta på flygplanen. I nästa sekund så hör jag ett larm tjuta och en röst som säger i högtalarna;
-Vänligen gå ifrån dörrarna, vänligen gå ifrån dörrarna!

Jag inser då att det är min busige Arvid som står och försöker öppna dörrarna.

När vi fått alla väskor på plats, vagnen uppackad och småbarnen fastspända så kände jag att jag kunde gå ut, få frisk luft och andas in 3 djupa lugnande andetag och få nya krafter och nytt tålamod.

Glad att ha kommit till Stockholm säger jag hejdå till mina två stora barn som glatt åker med morfar ut till landet och jag rullar vagn och packning till busshållplatsen.

Dagen efter ser jag fram emot att träffa min underbara väninna Katarina som även är gudmor till min lilla Vilda. Hon har aldrig träffat sin guddotter innan.

Vad händer då??? Jo, på väg för att träffas så kräks Arvid. Först en gång och sedan en andra gång. Jag inser att jag inte kan träffa Katarina. Går hem med småkidzen och Arvid kräks ytterligare 2 gånger till. Jag torkar upp allt och slänger ner i all kaos högen med toa papper i toan och det blir stopp i toaletten. Totalstopp! Jag och min syrra fixar det till slut med hjälp av grannar som snällt lånar ut en sådan där vakumsugare, eller vad det nu heter.


Arvid äter ändå middag på kvällen utan att kräkas och sedan somnar han. Jag och mamma vet inte om det är kräksjukan eller om det är alla halvdåliga clementiner som klämde i sig på morgonen.

Tiden fick utvisa det. Och det gjorde den.

Dagen efter mår Arvid bra och äter som vanligt. Fotografen som ska komma hem till mamma för att fota mig och mamma kommer vid utsatt tid kl.11.00. Vi fotas för en bok.

Efter det så drar jag, småbarnen, mamma och min lillasyster ner till stan. Kikar lite i affärer och äter en sen lunch.

Klockan 15.00 går jag till frisören, som jag alltid passar på att göra när jag åker upp till Stockholm. Mamma och Amelia tar barnen och går iväg.

Jag får ett stort glas vin. Frisören och jag går igenom hur jag vill ha min klippning. Jag vill spara mitt hår och vill inte att det klipps för mycket och ha det uppklippt. Klippa till luggen som blivit alldeles för lång och styla till det snyggt eftersom jag ska ut med en väninna på kvällen.

Han tvättar mitt hår och börjar klippa. Han klipper och klipper och klipper och klipper och klipper och klipper. Tiden går. Efter ett tag så förklarar han att klippningen inte riktigt blev som jag önskat och att han råkade klippa mer än vad jag ville, insåg att det var typ 10cm kortare än vad han sagt att han skulle klippa.

Vi kommer till luggen och han går efter hjälp av en kollega. Eftersom han är trainee så är det inget direkt konstigt i det, men det har aldrig hänt under mina 7 år som jag klippt mig på detta stället hos olika trainees.
Han får tips och råd i hur han ska göra och han börjar klippa. Jag känner att han är osäker men då tänker jag; Lugn Victoria, det kommer bli bra det här. Har ju aldrig varit missnöjd här förut. Om inte annat så kommer ju håret växa ut igen. Precis då berättar han för mig om sin mamma som klippte av sig sitt jätte långa hår till en kort frisyr för jätte länge sedan och sedan dess har det inte växt. Inte en enda millimeter!!!

Han fixar och klipper och tittar och klipper och ser bara så nervös ut. Efter ett tag så ber han om ursäkt och hämtar en annan kollega.
Kollegan kommer och kollar min lugg och vi alla ser att den är fruktansvärt ojämn. Till och med min 2-åring hade klippt det bättre.

Kollegan säger med en höjd och väldigt irriterad röst:
-TYCKER DU ATT DET HÄR ÄR JÄMNT???

Stackarn darrar lite och svarar:
-Men det var lite svårt...

Han svarar:
-DET VAR INTE DET JAG FRÅGADE! TYCKER DU DET HÄR ÄR RAKT OCH SNYGGT KLIPPT?!

Jag ser hur han skäms ihjäl och jag vill bara försvinna från denna obehagliga sits jag hamnat i. Han får sig en utskällning, men kollegan är väldigt rar mot mig, ger mig ett stort leende och visar hur man klipper min lugg på ett lätt och smidigt sätt och jag är glad att han gjorde det på mig.

Efter luggen så är det dags för föning. Han fönar mitt hår i evigheter. När allt är klart så har 3 timmar gått och telefon har ringt många gånger, jag inser att jag har bråttom hem.

Väl hemkommen så gör jag iordning mig för utgång med fantastiska Angelica. Hon är redan hemma hos min mamma och de dricker vin. Jag tar mig ett till glas vin och berättar historien om frisören och vi kommer fram till att även om det inte blev som jag tänkt mig så är det en snygg frisyr.

Jag och Angelica beställer en taxi i ovädret och drar till Vapiano och äter en god middag.

Men strax efter vi ätit upp så känner jag illamåendet krypa på. Jag mår mer och mer illa för varje minut och föreslår att vi ska betala och gå vidare till Riche.

Jag tror att jag bara behöver frisk luft.

Efter 45 inne på Riche och en Peach Martini senare så inser jag att det är kräksjukan som tar över min kropp. Jag drar iväg i en taxi och kommer hemtill min mor och ligger mer inne på toan resten av natten än i sängen.

Dagen efter så var det ju bara att avboka allt. Vilda,min lillebror och min lillasyster blev dåliga också dagen efter och det var ett spy-kräk-och-diarée-dygn vi fick utstå med.

På kvällen försöker jag ge Vilda lite mat eftersom hon inte fått i sig någonting under hela dagen. Arvid står brevid mig och leker med sin spiderman-gubbe när jag förbereder vällingen. Jag går in till vardagsrummet för att sätta mig ner med Vilda i tron om att Arvid är med mig. Direkt när jag satt mig ner så ropar jag Arvid och han panikslagen, springandes in till mig och skriker:
-PIDERMAN, MAMMA!!! PIDERMAN! (=Spiderman)

Jag inser att något allvarligt hänt. Springer in till köket och ser att det brinner i mikron. Spiderman ligger och brinner för fullt i mikron. Jag trycker på stoppknappen och ser till att min syster tar Vilda och öppnar snabbt luckan och tar ut brickan med den brinnande spiderman på och slänger ut den på balkongen i snön.

Mikron är svart. Spiderman är svart och smält. Arvid är ledsen. Amelia hysterisk. Mamma är galen. Min lillebror är arg. Jag är....suck....trött och inser att jag måste köpa en ny mikro.

Som om detta inte vore nog så får jag en utskällning av min 16-åriga lillebror att jag är den mest oansvariga morsan som existerar och inte har någon koll på min unge som nästan eldar upp hela huset!
Skitunge!!! Vart fan fick han luft ifrån? Vem frågade hur det gick med Arvid? Eller spiderman?

Natten till måndagen så kräks Arvid igen men bara en gång och mamma blir sjuk. Måndagen blir inge kul. Får dra mig ner till stan och köpa en ny mikro och min mamma och lillasyster är dåliga.

På tisdagen mår alla bra förutommin lillasyster som verkar fått influensan också.

Vilda är på fotografering för en tidning och även jag fotas och medverkar i en intervju. Det var jättekul och trevligt! Jag gillade verkligen omgivningen och deras arbetsmiljö och alla människor var så gulliga och snälla.



Så idag är det onsdag och imorgon åker vi hem. Jag har fått ställa in 9 träffar med vänner. Smittat ner hela familjen och avverkat en mikro.


Hejsvej-hysterisk-Stockholmsresapastej!




.

Pedikyr!

Är hos min mamma i Stockholm, barnen sover och jag och min mor sitter och myser med vin tittandes på Let´s dance. Jag älskar min hemstad, pulsen, staden familjen, vänner och allt omkring gör att jag längtar väldigt mycket tillbaka till Stockholm.

Idag har jag fyndat på Gina Tricot och jag är så nöjd. Tyvärr så blev Arvid sjuk och kräktes och jag var då tvungen att snabbt gå tillbaka till min mamma. Hoppas bara att han kommer må bra under natten och framöver också!

Nej, nu har jag varit vaken sedan kl.05.30, jag ska nog gå och lägga mig... Zzzzzzzzz.....

Ps. Jag har fått pedikyr och fotmassage av min mor. Lyx!

God Natt-Fot Fnatt!

Stopp i toan!!!

Filmen är åt fel håll, men jag hoppas ni kan titta ändå...

SNAP!!!

Stockholm, YES!

Äntligen i Stockholm och jag har så mysigt med min mamma och syrra! Vi skrattar alltid så mycket tillsammans, underbart!
Min resa hit med 4 barn, 9 väskor och en dubbelvagn är rätt så kämpigt, men ska skriva mer utförligt om resan när jag inte druckit 4 glas vin...

Min mamma på bild som togs här om året... ;-)

God middag! (Nej, vi är inte psyko...)

Arvid ville inte äta middagen efter att visat honom detta, den var "lääääskig", som han sa!

Familjen Annorlunda?

ALLA HJÄRTANS DAG!

Idag är det en kärleksfull dag. En dag med många kramar, värmande ord och KÄRLEK! Jag skänker mina tankar till alla dessa barn ute i världen som inte får kärlek. Önskar jag kunde omfamna alla dessa barn.

Min man ska jobba idag och jag blir hemma med barnen. Vi ska bara ta det lugnt, pyssla lite och bara mysa. Ikväll ska vi äta en god mat och jag ska göra en fin Alla Hjärtans Dag-dukning.

Imorgon börjar planerandet inför resan till Stockholm. Måste förbereda mig både med sysselsättning för barnen och mentalt samla på mig tålamod och lugn så att jag kan hantera ej förutsedda händelser på bästa möjliga sätt.
Det är på torsdag som vi drar till storstaden, min hemstad, till min underbara familj och vänner. Jag och alla 4 barn.

Mycket kommer hända under veckan i Stockholm. Vi ska träffa massor med vänner till mig vilket ska bli så kul, men såklart även intensivt. Vilda ska fotas för ett tidningsomslag och jag och mamma ska fotas för en bok. Jag ska även till Björn Axén och klippa mig, som jag alltid gör när jag är i Stockholm. Undrar om man ska hitta på något nytt på skallen? Kanske ge dem fria händer? Eller inte.

Veckan som har varit har rusat iväg. Vet knappt vad jag gjort. Vilda har varit sjuk så mitt liv har mest cirkulerat runt henne och att hon ska bli bättre.

Nu ska jag göra iordning en STOR kopp te och njuta av livet!

Önskar er alla er underbar och kärleksfull dag!

Hejsvej-kärlekspastej!

Omstyling!

Jag vill göra om på hela ovanvåningen, förutom Vildas lilla rum. Jag hade tänkt att pojkarna ska få dela rum och då ta över Sagas rum som är det största rummet på ovanvåningen. Saga får ta Antons rum och vi tar Arvids rum. Vårt nuvarande sovrum kan då bli ett TV-rum och där ska även då min crosstrainer stå!
Nu är det ju så att min man tycker detta projektet är jättejobbigt och alldeles för stort. Men det känns inte helt hundra så som vi har det nu. Tänk att efter över 3 år i huset så har man inte hittat det rätta... Eller så är det så enkelt att man faktiskt tröttnar och bara blir sugen på att prova ut något nytt.
Jag är nog väldigt mycket som min kära mor. Hon har ALLTID ett stor projekt på gång varje år- Antingen i lägenheten i stan eller ute på landstället. I somras så gjorde de om HELA lägenheten (5 rok). Alla bytte rum med varandra och vardagsrummet, hallen och matsalen fick en ny styling. Men så bra det blev och att de inte tänkt på att göra så för typ 15 år sedan. Lägenheten har aldrig varit så fin som den är nu!
Jag tror att i år kommer min mamma vilja bygga om bastu och duschrummet ute på landet. Trust me!

Så nu vill jag också styla om hemma. Eftersom mannen inte vill hjälpa mig så får jag helt enkelt göra allt själv.

Hejsvej-göraompastej!

.

SÖNDAG!!!

Söndag, söndag, härliga söndag!

Mannen jobbar men kommer hem snart och livet är underbart! Hade en lugn och trevlig kväll igår. Mannens kompis kom förbi och tittade på melodifestivalen med oss och vi tre satt och snacka till sent.
Tyckte inte att det var någon direkt klar vinnare i Melodifestivalen. Salem Al Fakir var däremot riktigt bra men är det en Schlagerlåt? Ska bli intressant att se hur det blir nästa vecka.
Undrar vad hon tänkte på som hade på sig den där superfula dräkten, ni vet hon som var låt nr.3 (tror jag). Hon hade rött, rakt hår och hade en jätte avancerad koreografi, eh NOT!
Om man blundade så var låten faktiskt ganska bra men när jag tittade så blev jag så förvirrad av hennes klädsel att jag inte kunde höra låten. Jag trodde hon skulle ramla av scenen när låten var slut, det såg helt stelt och obekvämt ut!

Nej, nu ska jag fixa lite här hemma, mannen kommer ju snart...

Kram på er!

Party hos Sarah & Charlie!

Lite bilder från gårdagen hemma hos grannarna!

Här är deras söta son helt omedveten om vad han fått tag i...

Jag spexar med en cigg, tur att man inte röker längre!

Saga sover sött.


Gänget "Coolingarna" ute på altanen och röker å kröker!

Sent på natten.

Seg men skön lördag!

Idag är det en seg dag. Jag är trött och lite bakis. Känner mig sådär skön i kroppen. Lugn och harmonisk. Orkar liksom inte vara energisk, känner mig nästan lite "drogad" fast jag vet ju inte hur det känns men kan tänka mig att man har en sådan här känsla fast mycket mer intensiv och stark. Eller vad vet jag? Jag bara svamlar just nu känns det som.

Igår var vi hemma hos ett par grannar och det var så roligt och trevligt! Blev mycket snack, otroligt god mat och en hel del dricka. Vi var 7 vuxna och 11 barn (!), fullrulle men så kul!
Därför är jag lite seg idag. Borde egentligen städa, handla, tvätta, damma, dammsuga, skura golven, rensa kläder m.m. Men jag orkar inte. Mannen är och jobbar.

Hur som helst så ska jag laga någon god maträtt ikväll och bara känna lugnet. Titta på Melodifestivalen och umgås med la familja!

Hmmm, lunchdags är det nu och jag har ingen aning vad som ska lagas... Tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna och få det man tänkte på, härligt! Då skulle jag önska mig någon god köttbit med klyftpotatis, tzatziki och en gooooood sallad med mycket avokado och chevréost. Mmmmmmmm...


.

Jag älskar att vara mamma!

Mitt första barn, Saga, som snart fyller 10 år, bestämde sig igår för att rensa ut Barbiedockorna, My Little Pony och dockorna. Hon leker inte med dem längre. Tänk att hon blivit så stor. Tyckte inte det var länge sedan jag gick omkring med min mage och undrade hur livet skulle bli som mamma. Jag var bara 19 år gammal då. När hon föddes efter 17 ½ timmars förlossning så minns jag den underbara känslan att hon bara var min och all den kärleken som vällde över i hela mig. Jag insåg redan då att det var mitt kall i livet; Att vara mamma!

Varje gång jag fått den otroliga äran och fantastiska möjligheten att vänta barn, föda barn och vara mamma till ett barn så har det alltid känts lika speciellt och underbart.
Idag har jag fyra älskade barn, mina barn. Och jag får inte nog! Jag älskar att vara mamma, och de är mitt liv!


.

Underbar dag!

Oj, oj ,oj vilken dag jag har haft! Jag är helt slut nu och bara längtar efter att kissa, ta av mig alla kläder, sminka av mig, borsta tänderna och mysa ner mig i sängen under täcket.

Imorgon så är det fredagsmyyyys och vi är hembjudna till grannarna på middag och underbart sällskap, det ska bli så trevligt och roligt! Hoppas bara att mina små huliganer till barn ska vara skötsamma och glada!

Idag har jag funnit ett hopp om att min dröm ska bli till verklighet! Jag kan inte nämna något här i Bloggen om det, men det kommer visa sig här förhoppningsvis så småning om. När tiden är inne...

Snart åker jag och alla 4 barnen upp till Stockholm och jag hoppas innerligt att vi kommer landa oskadda och att allt kommer gå bra. Alltså inga skrikiga ungar, klättrande Arvid, tjurig Saga, gråtandes Anton eller ledsen Vilda. Nej, det ska vara lugna och harmoniska ungar som sist när vi alla 4 åkte. Förstår ni att då kunde jag sitta och läsa tidningen med 4 barn, en som sov i bärsele, 2 spelade GameBoy och en som gjorde läxorna. Man har ju pli på ungarna!

Längtar till Stockholm så jag nästan spricker! Saknar min mamma väldigt mycket, ska bli så mysigt att kunna sitta med henne halva natten, dricka lite vin, äta choklad och myssnacka! Sedan lär vi ju spela Wii som de har köpt och jag ska vinna över dem! Så är det bara!

Nej, nu håller jag på att somna vid datorn.

Godnatt-Stockholmsfnatt!


.

!

Det är så kul när man får kommentarer!!! :-)


.

Vilda 6 månader idag!

Min bebis blir 6 månader idag, tänk att ett helt halv år redan susat förbi sedan hon föddes. Vilda är en underbar liten tjej och jag älskar henne så mycket att ord inte kan beskriva det.

Inatt så har det varit rätt så jobbigt. Vill inte klaga men jag har knappt sovit något. Hade svårt att somna efter bion igår. Så mycket minnen bubblade upp från mitt tidigare liv. Helt plötsligt kommer jag ihåg saker och händelser som jag förträngt och lagt bakom mig.

Hur som helst, när jag till slut somnade vid 01.00-tiden så väcktes jag av att Vildas andningslarm började pipa. Jag flög upp ur sängen och hade dragit upp henne ur sängen på mindre en 1 sekund! Men hon andades, vilket var VÄLDIGT skönt att se. Det var larmet för att batterierna var slut som lät! Höll på att skita på mig och Vilda också så som hon blev väckt.

Efter det så somnade Vilda om och tillslut jag också. Men det var inte länge jag fick sova. Saga väckte mig vid kl.03.15 och mådde illa och "bajsade kiss" som hon uttryckte det. Okej, jag såg framför mig en kräknatt och hela familjen som skulle ligga i spyor inom ett par dagar.

Jag somnade om ytterligare en gång men blev väckt igen av Vilda som drömde och ville till mig. Efter det så kunde jag knappt sova för Vilda och Arvid höll på att böka och stöka i sängen. Kl.05.00 tyckte Arvid att det var dags att gå upp och äta frukost.... Jag är så trött idag så ögonen svider och min kropp orkar ingenting. Men så är det ibland helt enkelt.

Ikväll kommer mitt favvoprogram Familjen Annorlunda och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan hålla mig vaken till dess.

Hejsvej-tröttpastej!