Fråga

Jag fick en fråga från en läsare om jag ammar och hur mycket jag ammat de andra barnen.

Det har varit så olika. Men första barnet ammade jag helt i 4 månader och fortsatte att amma tills hon blev 2 år. Jag slutade faktiskt på hennes 2-årsdag. Men sista halvåret så ammade jag nattetid eftersom jag blev hennes "napp". Hon tog nämligen inte napp efter att hon var 9 månader. Jag tyckte det var jobbigt att inte kunna få sova ordentligt, hon låg ju konstant och snuttade. Dessutom var det inte bra för hennes tänder. Hennes baktänder blev jättedåliga och en tand faktiskt ruttnade som vi fick dra ut hos tandläkaren :( Det var ju inte riktigt det man trodde skulle hända av bröstmjölk...

Men andra barnet så ammade jag till han var 1½ år, helt i 4 månader. Han föddes bara 5 månader efter att jag slutat amma Saga. Så lite vila fick tuttarna ;) Där var det nästan samma sak. Anton vägrade napp från början och jag blev hans "napp". Men tack och lov så började jag lära mig att inte ge upp så lätt utan när jag kände att nu räcker det med amning så var jag konsekvent och slutade. Inte för att jag tycker det är fel med att amma länge, men jag ville sova och inte ha ett barn hängades vid bröstet snuttandes hela nätterna långa.

Med tredje barnet så bestämde jag och min man att börja ge lite ersättning efter ca. 2-3 veckor. Bara för att han skulle vänja sig vid flaskan och smaken av ersättningen. Det var toppen, för jag ammade helt, men om jag skulle iväg med de stora barnen och få egentid med dem eller om jag skulle på föräldramöte, ut med någon vän eller träna så kunde ju Tobbe ta honom. Tobbe älskade att kunna ge honom mat, för det är ju speciellt med den mysstunden. Jag ammade Arvid tills han var 1 år. Arvid tog ju napp så jag kände aldrig den tröttheten som jag gjorde med de andra barnen.

När Vilda kom så ammade jag på och vi provade inte ersättning förrän hon blev 2 månader. Det visade sig att hon inte gick upp bra i vikt på min bröstmjölk. Vi hade ju ändå tänkt att ge henne ersättning på så sätt som med Arvid, bara någon gång i veckan. Men nu var jag tvungen att börja ge det varje dag. Så när jag ammat fick hon efter det ersättning. Jag hade MYCKET mjölk, men dålig mjölk. Henne ammade jag i 8 månader. Jag ville fortsätta men hon ville inte och jag hade knappt någon mjölk kvar.

Nu med Vidar så blev han aldrig mätt på mig. jag märkte det redan på BB. Han sög och sög och sög. Mitt ena bröst fick de värsta såret någonsin, som en stor spricka som det blödde ur, som om bröstvårtan skulle lossna från bröstet. Han kunde ligga i timmar och blir helt frustrerad över att han inte blev mätt. Dessutom gick han inte upp i vikt. Jag började ge ersättning. Och han slukade det som en tok. Så nu vill han inte ha mitt bröst dagtid, utan bara någon gång på natten. Annars är det bara ersättning som gäller för hans del. Det är okej, men jag önskar att jag kunde ammat honom lite mer...

Hejsvej-amningspastej!

Lite bilder på Vidar!

Min lille Vidar börjar bli så stor!

Han snackar mycket och vill helst stå upp hela tiden. Kliar i tänderna gör det också och han vill inte ligga i liggdelen i vagnen när han är vaken. Han är världens goaste kille och jag älskar honom med hela mitt hjärta och mer där till.

Välkommen nya följare....

...MammaKatarina och Anna till min blogg :)

Kram,
Victoria

Tidig morgon

Är uppe tidigt med mina barn, även kallade Piggelinusar. Vidar har börjat vakna vid 05.00 på morgonen. Men det är okej, så länge man inte går och lägger sig försent.
Men solen skiner, och det ser ut att bli en toppendag idag med. Sista dagarna har mannen varit ledig och dagarna har fyllts med fix och trix i hemmet.
Vi har planerat hur vi ska göra i vårat hus nu när vi bestämt oss för att stanna i Ystad. Tredje våningen skall bli klar och en snygg gäststuga ska upp på tomten. Vi ska bygga en egen grill, eller jag ska inte utan min man ska men jag ska stå och hejja på ;) Pojkarna ska få en fondtapet i sitt rum och Saga ska få målat och även fondtapet och nya gardiner i sitt rum. Vidars rum ska bli klart och jag tror nog att jag ska försöka måla på frihand en fin uggla, typ den från Fablernas värld, på ena kortväggen vid hans säng. Sedan har vi ju köpt tapeter som är ljusblå och vit randiga som ska sitta på ena långväggen.
Tvättstugan ska målas i svart och det ska upp en tapet i färgskalan turkos vid trappen. Ett nytt köksbord ska på plats när vi hittat ett som ska vara stort, runt och vitt fast till ett pris som känns rimligt. Ja, ni hör... mycket att göra men det är så kul att planera!

Nu söker jag efter gardiner i vitt, lite glansigt tyg (inte genomskinligt) och även ett snyggt överkast i vitt som vi ska ha i vårat sovrum.

KRAMIS!

GRATTIS MIN DOTTER SAGA!

Idag fyller min dotter 11 år!

Detta innebär att jag faktiskt firar 11 år som mamma också ;)

Morgon med paket och presenter!

Syskonen är nyfikna på paketen och tårtan, som ser väldigt god ut!

Världens finaste dotter!

I LOVE YOU!

Idag för 11 år sedan...

...hade jag tagit mig till mödravården på ABC-kliniken på Södersjukhuset i Stockholm. Jag var gravid med Saga i vecka 39+5.

Allt såg bra ut under kontrollen och jag frågade om barnmorskan kunde kolla mig om något var på gång. Det gjorde hon gärna. Under kontrollen så verkar hon bli fundersam och frågar mig om jag känt något vatten sippra senaste tiden. Det hade jag inte gjort och hon säger att hon ska kalla på en kollega och går ut ur rummet. Jag ligger och väntar nervöst. Barnmorskan kommer in med en kollega som också undersöker mig.

De förklarar för mig att de trodde att fosterhinnan hade gått för att de tyckte att de kände direkt på bebisen hår, men tydligen var min hinna tunn och hon hade mycket hår ;) Jag fick veta att jag var 1 cm öppen och så gjorde barnmorskan en hinnsvepning och meddelade mig lugnt och sansat att jag kommer ha en bebis inom 2 dygn.

Jag gick hem och var förundrad över att hon så säkert kunde säga att jag skulle få bebis inom 2 dygn.

Dagen efter, klockan 09.00, när jag vaknade så gick jag på toaletten och sedan hoppade jag in i duschen. I duschen så märker jag att något "hänger" ur mig. Först trodde jag att det typ var en arm från bebisen men insåg snart att det var något stort och slemmigt. Jag försökte titta ner mellan mina ben men såg inget då magen var ivägen. Jag tog istället en spegel och såg att det var slemmigt, genomskinligt med lite rosa/brunt i. Jag hade ingen aning om vad detta var och gick sakta ut ur toaletten med något slemmigt hängande ner mellan mina ben. Jag gick bredbent fram till telefonen och ringde förlossningen.

De förklarade för mig att det lät precis som slemproppen och det bara var att torka bort. Jag frågade då om förlossningen skulle starta nu, de svarade att det kunde dröja men att det var ett tecken på att något var på gång.

Jag väntade fint och kände på mig att idag skulle det ske, det jag väntat på och längat efter så länge; Att föda barn. Jag packade de sista i min BB-väska.

Vid klockan 12.00 (den 19/4 - 2000)så kände jag min första värk någonsin. Den var inte stark men den var där. Sju minuter senare kom en till, sedan en till och en till och en till. Strax innan klockan 15.00 ringde jag till förlossningen och pratade med dem och sa att jag ville komma in. De sa att jag var varmt välkommen och jag åkte in till förlossningen.

Väl inne på förlossningen så fick jag ett stort fint rum med tillhörande badrum med stort badkar. De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Och jag fick stanna. Värkarna kom med ca.5-7 minter emellan men höll inte i så länge. De var väldigt hanterbara och jag var väldigt fokuserad på min TENS som jag gjort mig bekant med på hemmplan när värkarna började.

Timmarna gick och jag badade, promenerade, åt pizza, spelade Yatzy, åt jordgubbar och lyssnade på Lugna Favoriter på radion och njöt av den lugna och harmoniska stämningen i rummet med levande ljus och lugn musik. Babykorgen var nybäddad och hade en fin vit himmel hängade och det var svårt att förstå att snart skulle min lilla flicka ligga i den och inte i min mage.

När klockan närmade sig 23.00 så ökade styrkan i värkarna. De höll i sig under längre tid och blev tätare. Detta var 11 timmar efter första känningen hemma. Saccosäcken blev min bästa kompis, ja förutom min TENS som nu ständigt var på högsta läget.

Jag hängde över saccosäcken i sängen och skrek och andades igenom varje värk.

Jag borde ha fokuserat mer på att slappna av och andas "rätt", men som ung och helt ovetande om hur kroppen fungerade vid värkar (jag gick aldrig på föräldrakurs eller profylaxkurs).

Någon gång under timmarna så kräktes jag, jättemycket. Ingen hade sagt till mig att man kunde kräkas vid en förlossning. Barnmorskan sa till mig att det var helt normalt.

Klockan gick och gick och jag försökte ge mig på ett bad igen men ångrade mig snabbt då värkarna var så intensiva och jag ville absolut inte ligga ner. När klockan var 04.25 så undersökte barnmorskan mig och jag var då öppen 9 cm. Hon tog hål på fosterhinnorna som var väldigt buktande. Ut kom massor med vatten och jag fick sätta mig på en förlosssningspall.

Krystvärkarna kom direkt och jag fick äntligen göra något åt mina värkar som ändrade karaktär. Jag fick kämpa och trycka på vilket jag tyckte var skönt. Jag tryckte och tryckte och efter ett par värkar så säger barnmorskan att jag krystar "fel". Jag hade inte en aning om att man kunde krysta "fel". Hon tog in fingrarna och satte dem vid livmodertappen och sa att jag skulle trycka bort hennes fingrar. Jag fattade direkt och tog i.

Jag krystade och krystade och tillslut så kom huvudet ut och värken avtog.

Jag förstod ingenting just då och trodde att barnet kommit ut och undrade varför jag inte fick upp henne till mig. Bebisen började skrika (med bara huvudet ute) och så säger barnmorskan att jag ska snart krysta igen. Jag tror hon skojar men känner samtidigt att jag får en till krystvärk och ut kommer min underbara förstfödda; En dotter, Saga.

Klockan var då 04.57 på morgonen den 20 April år 2000 och hon var så liten och söt, med mycket brunt hår, liten näsa och runda ögon med långa ögonfransar. Hon vägde 3845 g och var 53 cm lång och med ett hattmått på 37 cm. Jag fick sy 3 stygn.

Barnmorskan hade haft rätt ett par dagar innan. Jag födde barn inom 2 dygn.

Att det redan gått 11 år sedan jag var hos barnmorskan en sista gång för den graviditeten och att om bara 2 dagar så har jag varit mamma i 11 år känns helt overkligt och fantastiskt. Jag älskar att vara mamma och framför allt så älskar jag mina barn.

Kram på er alla kära läsare!

Fick nästan en hjärtattack igår!

Den första April så lurade jag min stackars man.

Jag gick upp till honom på morgonen och sa:

-Älskling...jag måste prata med dig om en sak....

Han tittade på mig med skräckinjagande blick och säger:

-Lägg av för faan!

-Vaddå? säger jag

-Alltid när du säger så och ger mig den blicken ska du säga att du är gravid!

Han vänder sig bort med ryggen mot mig i sängen snabbt och irriterat.

-Men älskling...blir du sur?

-Hur fan kunde det gå till??? Du äter ju p-piller! svarar han surt.

-Jo, men jag har ju bara ätit dem i 3 veckor och innan skyddade vi oss inte.

Tystanden var så stor att man hade hört en nål trilla ner på golvet. Själv höll jag mig från garv så jag nästan kissade på mig.

-Älskar du mig?...frågar jag försiktigt.

-Nehe! svarar han som en obstinat 5-åring.

-Men du...du kan ju inte vara sur. Jag smeker honom på ryggen.

-Låt mig vara. Rör mig inte.

Sedan vänder han sig om mot mig och ser att jag är full av skratt och utbrister:

-Alltså är det här något slags skämt?!

-Hahahaha! April, April din dumma sill! Hahahahahaha!

Han skrattade också och sa att han höll på att svimma! Och att han nu älskade mig igen ;)

Jag tyckte detta var skitkul, men trodde aldrig att han skulle ge igen...

Så igår sitter jag och min man och äter lunch och pratar om hur fina barn vi fått och hur snabbt tiden gått. Vi pratade om när jag berättade för honom att jag var gravid med Arvid och hur snabbt jag blev gravid med honom. (Tog ut spiralen en måndag och jag har tydligen blivit gravid på torsdagen samma vecka.)

Så säger jag:

-Ja älskling, vi passar bra ihop och du har snabba spermier.

Då säger han:

-Då hade jag det, men inte nu längre.

-Vaddå?! Vad menar du? Jag kände hur paniken spred sig i hela kroppen.

-Ja, jag steriliserade mig när ni var i Stockholm.

-Nehe, du skojar med mig!

Tankarna var många. Vaddå, skulle han göra så utan att prata med mig innan? Skulle det nu aldrig bli några fler barn? Skulle jag kunna leva med detta? Varför lät han mig äta p-piller?

-Nej, det gör jag inte. Så nu blir det inga fler barn.

-Lägg av! Utbrister jag och känner att gråten är nära.

-Det är sant. säger han lugnt och tittar mig rakt in i ögonen.

-Men varför har du låtit mig klämma i mig p-piller då?

-För att jag inte visste hur jag skulle säga det och det är väl lika bra att vara på den säkra sidan.

Jag tittar bort för tårarna är riktigt nära och jag började få svårt att andas. En panikångestattack var på väg, fast jag ville inte visa det för honom.

Då säger han: -Skoja bara! hahaha!

Jag kunde andas ut, men nu kan jag inte sluta tänka på om han skulle kunna göra det bakom min rygg...Och då kan jag samtidigt någonstans förstå honom att han känner oro för att jag ska bli gravid.

Vilken morgon!

Flera i familjen vaknade på helt fel sida idag. Herregud, vilken kaos det blir då! Stora dottern påstår att jag inte älskar henne för att jag inte förlåtit henne pga att hon ljög för mig igår och sedan skrattade åt mig när jag var arg. Så hon gick omkring och beklagade sig. Lilla dottern bara grät och grät och grät. Inget hjälpte till början men sedan fick hon en välling (efter att jag serverat youghurt, macka, knäckemacka och juice) och då blev hon nöjd. Puh! Lille Vidar blev ledsen för att syrrorna var ledsna och Anton blev nerbrottad av Saga för att han råkade borsta tänderna med hennes tandborste och han då skrek som en stucken gris. Arvid sprang omkring i sin egen värld och lekte Spindelmannen och gjorde diverse ljud ifrån sig. Så om någon gått förbi vårt dårhus imorse så hoppas jag att ni inte blev rädda eller undrade var som hände ;)

Hur som helst, så kom de stora iväg till skolan (Saga förvisso fortfarande sur) men Anton var glad. Nu är Vilda också nöjd och Vidar har somnat. Även om kaoset "bara" pågick i 40 minuter så tog det en stor del av musten ur mig. Men det är så det är ibland att vara förälder, oavsett om du har 1, 2, 3, 4, 5 eller fler barn.

Nu ska jag samla nya krafter och småbarnen ska till dagis. Sedan är det mysstund med Vidar!

KRAM!

Magen är lugn och mår bra!

Vaknade imorse och magen var lugn och normal. Inte ont och inget illamående, skönt! Tack för tips och fina ord :)


Igår såg jag på "En Unge i Minuten" som jag gör varje måndag. Blev lite fundersam när jag såg kvinnan som skulle föda sitt femte barn att hon fick en Epudiral satt så att den fanns där och sedan kunde de bara fylla på med smärtlindring om hon ville. Jag undrar då varför jag inte fick det när jag skulle föda Vidar? Jag kände ju så starkt att jag inte skulle orka ta hand om mitt värkarbete och att kroppen var alldeles för slutkörd efter allt som hänt innan förlossningen. För första gången någonsin så kände jag att jag behövde hjälp i form av smärtlindring för att få en positiv förlossningsupplevelse. Men barnmorskan sa att jag inte skulle hinna få Epudiral... Hade de lagt en Epudiral innan jag fick värkstimulerande så hade jag hunnit.

Nu blev det som det blev och allt gick ju bra, ut kom världens finaste pojke och förlossningen var snabb och allt det där. Men det förändrar inte min känsla över att jag hade panik under förlossningen när jag låg med lustgasen hårt mot munnen och krampaktigt höll i sängkanten och trodde på allvar att jag skulle dö. Jag har aldrig känt så förut och då har jag inte använt någon smärtlindring de andra 4 förlossningarna. Detta bevisar hur viktigt det är med en positiv förlossningsupplevelse (med eller utan smärtlindring), den kanske inte blir som man tänkt sig, men att utifrån situationen få en positivt upplevelse trots allt. Och jag hade fått en bättre förlossningsupplevelse om jag hade fått en Epudiral, tror jag. De som känner mig vet att jag ALDRIG hade bett om en Epudiral om det verkligen inte var så att behövde en. Jag är jätterädd för att få det...

Faktum är att första förlossnigen jag var med på, som Doula, så svimmade jag när de satte Epudiral på mamman. Som tur var märkte ingen det, utan jag kände att blodet försvann från huvudet och det började pipa i mina öron och det blev svart för ögonen. Jag satte mig snabbt ner på huk, med huvudet mellan benen och andades lugnt och så var jag bra igen efter en lite stund. Efter det har jag inte svimmat mer för det. Hihihihi!

Ja, ja nog om detta. Det är tur att jag går hos en underbar kurator som verkligen är lyhörd och hjälper mig. För det behöver jag.

KRAM!

Kräk och ont i magen

Klockan 04.13 imorse så trodde jag att kräksjukan var på besök hos mig. Magen gjorde ont och jag mådde väldigt illa. Jag vaknade till och från fram till klockan 06.15 då jag gick upp och spydde. Då tänkte jag att det var kört, nu var kräksjukan hos oss igen och jag såg framför mig spyhinkar och tvätt i mängder de kommande dagarna. Men så mådde jag lite bättre och somnade om. Sov till klockan.09.40 och kände mig lite illamående och lite magont. Mannen åkte till jobbet och jag gick upp för att äta frukost. Jag började med två mackor och märkte att illmåendet blev bättre och försvann. Efter ett tag kom illamåendet tillbaka och jag tog två mackor till och mådde bra igen. Fortsatte så ytterligare två gånger till och sedan åt jag yoggi med müsli. Jag kände mig okej och gjorde iordning mig och småkidsen för att ta bussen till Logopeden för Arvid.

När vi åkte bussen kom jag på att magvärken jag hade påminde mig om magkatarr.

Nu på kvällen kommer det onda i magen tillbaka i intervaller och det börjar kännas bak i mitten av ryggen. När jag äter mår jag bättre.

Är det inte bättre imorgon så får jag nog gå till farbror Doktorn.

Hejsvej-magontpastej!

Snart är det sommar!

Bilden ovan är från idag i solen på vår trädgård. Så mysigt och helt underbart!

Veckan som har varit har fyllts av tankar, funderingar och massor med sysselsättningar att jag i princip inte haft möjlighet att öppna upp datorn.

Men nu hoppas jag på en bättre vecka ;)

Vidar blev ju hela 3 månader den 7 April och han vill gärna stå upp heeeela tiden. Tror tänderna börjar komma nu också, han gnager så mycket på sina händer.

DET GÅR SÅ FORT!

Nu ska jag sussa lite, imorgon bjuds det på en dag med öppna förskolan, logopedmöte för Arvid och nyspys med alla mina barn!

GODNATT OCH KRAM!

Sista besöket hos ortopeden!

Idag var jag hos ortopeden, förhoppningsvis för sista gången. Han kollade min fot och sa att den läkt väldigt bra och det såg riktigt fint ut. SKÖNT!

Så nu ska jag bara hitta snygga bruna stövlar i min nya storlek; 42!

Japp, mina fötter blir större och större varje gång jag varit gravid. Och så blir jag kortare! Hahaha! Började med en längd på 174,5 cm och skostorlek på 40 ibland 41. 5 barn senare så är jag 171,5 cm lång och skostorlek på 42. Förstår ni hur jag skulle se ut om jag födde 5 barn till?

KRAM!

Vill så mycket!

Jag och mannen satt igår i solen på altanen medans de Arvid och Vilda lekte i trädgården. Den var 16 plusgrader och vindstilla. Så skönt. Vi satt och planerade hur vi vill göra på vår lilla tomt och i huset. Det är alltid så kul att planera sådant tycker jag. Jag vill ha en 15kvm gäststuga och inglasat under balkongen så man sitta där om det är dåligt väder och så kan även mina fina vagnar stå där istället för att ta upp plats i garaget eller i hallen. Vi vill mura upp en egen grill och verkligen satsa på en funktionell trädgård :)

Tredje våningen, som min man började inreda för ca.2 år sedan, är fortfarande inte klart och det ska också göras. När det är gjort så kommer liksom alla pusselbitar på plats. För på tredje våningen så ska det vara min mans kontor och även ett extra tv-rum och träningsrum. Vi kommer inreda det helt i vitt förutom en vägg som ska få en orange plastmatta med upphöjda cirklar och små detaljer som kommer vara orange. Kommer bli så snyggt! Så nu letar vi efter en duktig och gärna billig (om det finns sådana) elektriker, för det är nästa steg på tredje våningen.

Vidars rum ska fortfarande tapetseras på ena långväggen. Tapetrullarna ligger just nu och samlar damm. Sedan så ska jag handmåla på en kortvägg ugglor i fina färger men jag har beslutångest hur det exakt ska se ut. Jag behöver nog få lite ny inspiritation från styleroom.se igen :)

Önskar jag hade pengar så jag bara kunde se till att allt detta blev gjort, snabbt! Anlita duktigt folk som fixar det på ett par dagar och så är det klart. Hmmm. har en dubbel Trisslott där uppe...

Hejsvej-planerapastej!

Sista dagen på denna veckan!

Veckorna bara rusar iväg. Snart är det sommar och sol, hoppas jag verkligen. Resa för barnen till Stockholm i sommar är redan bokad och nu ska resten av sommaren planeras. Ingen utlandresa blir det för oss i sommar. Vi satsar på att vara hemma i Skåne med en tripp till Stockholm och en tripp till Köpenhamn. Hade gärna velat åka förbi min morfar och hans underbara Marianne uppe i Dalarna också, får se om vi ihop det.

Fast egentligen så vill jag åka på camping med husvagn, hela familjen. Tobbe totalvägrar!

Jag ser det framför mig; Tutta omkring i bilen med en cool 70-tals husvagn som jag målat i orange med rosa och vita stoa blommor på, som jag fixat till inne med häftiga tyger, kuddar, färger och smarta lösningar. Eller så kanske man hyr en modernare husbil... Hur som helst så ser jag oss åka omkring i Sverige med alla lyckliga barn och vi sjunger sånger i bilen och grillar på olika campingplatser runt om i Sverige. Barnen hjälper till och hittar mängder med nya kompisar. Inga problem, inga bekymmer, inga bråk utan bara mys, lycka och glada miner.

Men så kommer det ju säkert inte att bli...

Gamla bilder från när jag var liten!

Nu blir det andra bullar!

Har köpt denna tavlan på Netto (av alla ställen) och jag hoppas den fungerar!

SIsta tiden har det varit fullt upp med tjafs och så, bla om hur man hjälpa till och om läxor, läggningstider, tandborstning m.m. Så nu blir det belöning om hur man uppför sig och hur hjälpsam man är i familjen.