Idag för 11 år sedan...

...hade jag tagit mig till mödravården på ABC-kliniken på Södersjukhuset i Stockholm. Jag var gravid med Saga i vecka 39+5.

Allt såg bra ut under kontrollen och jag frågade om barnmorskan kunde kolla mig om något var på gång. Det gjorde hon gärna. Under kontrollen så verkar hon bli fundersam och frågar mig om jag känt något vatten sippra senaste tiden. Det hade jag inte gjort och hon säger att hon ska kalla på en kollega och går ut ur rummet. Jag ligger och väntar nervöst. Barnmorskan kommer in med en kollega som också undersöker mig.

De förklarar för mig att de trodde att fosterhinnan hade gått för att de tyckte att de kände direkt på bebisen hår, men tydligen var min hinna tunn och hon hade mycket hår ;) Jag fick veta att jag var 1 cm öppen och så gjorde barnmorskan en hinnsvepning och meddelade mig lugnt och sansat att jag kommer ha en bebis inom 2 dygn.

Jag gick hem och var förundrad över att hon så säkert kunde säga att jag skulle få bebis inom 2 dygn.

Dagen efter, klockan 09.00, när jag vaknade så gick jag på toaletten och sedan hoppade jag in i duschen. I duschen så märker jag att något "hänger" ur mig. Först trodde jag att det typ var en arm från bebisen men insåg snart att det var något stort och slemmigt. Jag försökte titta ner mellan mina ben men såg inget då magen var ivägen. Jag tog istället en spegel och såg att det var slemmigt, genomskinligt med lite rosa/brunt i. Jag hade ingen aning om vad detta var och gick sakta ut ur toaletten med något slemmigt hängande ner mellan mina ben. Jag gick bredbent fram till telefonen och ringde förlossningen.

De förklarade för mig att det lät precis som slemproppen och det bara var att torka bort. Jag frågade då om förlossningen skulle starta nu, de svarade att det kunde dröja men att det var ett tecken på att något var på gång.

Jag väntade fint och kände på mig att idag skulle det ske, det jag väntat på och längat efter så länge; Att föda barn. Jag packade de sista i min BB-väska.

Vid klockan 12.00 (den 19/4 - 2000)så kände jag min första värk någonsin. Den var inte stark men den var där. Sju minuter senare kom en till, sedan en till och en till och en till. Strax innan klockan 15.00 ringde jag till förlossningen och pratade med dem och sa att jag ville komma in. De sa att jag var varmt välkommen och jag åkte in till förlossningen.

Väl inne på förlossningen så fick jag ett stort fint rum med tillhörande badrum med stort badkar. De undersökte mig och jag var öppen 3 cm. Och jag fick stanna. Värkarna kom med ca.5-7 minter emellan men höll inte i så länge. De var väldigt hanterbara och jag var väldigt fokuserad på min TENS som jag gjort mig bekant med på hemmplan när värkarna började.

Timmarna gick och jag badade, promenerade, åt pizza, spelade Yatzy, åt jordgubbar och lyssnade på Lugna Favoriter på radion och njöt av den lugna och harmoniska stämningen i rummet med levande ljus och lugn musik. Babykorgen var nybäddad och hade en fin vit himmel hängade och det var svårt att förstå att snart skulle min lilla flicka ligga i den och inte i min mage.

När klockan närmade sig 23.00 så ökade styrkan i värkarna. De höll i sig under längre tid och blev tätare. Detta var 11 timmar efter första känningen hemma. Saccosäcken blev min bästa kompis, ja förutom min TENS som nu ständigt var på högsta läget.

Jag hängde över saccosäcken i sängen och skrek och andades igenom varje värk.

Jag borde ha fokuserat mer på att slappna av och andas "rätt", men som ung och helt ovetande om hur kroppen fungerade vid värkar (jag gick aldrig på föräldrakurs eller profylaxkurs).

Någon gång under timmarna så kräktes jag, jättemycket. Ingen hade sagt till mig att man kunde kräkas vid en förlossning. Barnmorskan sa till mig att det var helt normalt.

Klockan gick och gick och jag försökte ge mig på ett bad igen men ångrade mig snabbt då värkarna var så intensiva och jag ville absolut inte ligga ner. När klockan var 04.25 så undersökte barnmorskan mig och jag var då öppen 9 cm. Hon tog hål på fosterhinnorna som var väldigt buktande. Ut kom massor med vatten och jag fick sätta mig på en förlosssningspall.

Krystvärkarna kom direkt och jag fick äntligen göra något åt mina värkar som ändrade karaktär. Jag fick kämpa och trycka på vilket jag tyckte var skönt. Jag tryckte och tryckte och efter ett par värkar så säger barnmorskan att jag krystar "fel". Jag hade inte en aning om att man kunde krysta "fel". Hon tog in fingrarna och satte dem vid livmodertappen och sa att jag skulle trycka bort hennes fingrar. Jag fattade direkt och tog i.

Jag krystade och krystade och tillslut så kom huvudet ut och värken avtog.

Jag förstod ingenting just då och trodde att barnet kommit ut och undrade varför jag inte fick upp henne till mig. Bebisen började skrika (med bara huvudet ute) och så säger barnmorskan att jag ska snart krysta igen. Jag tror hon skojar men känner samtidigt att jag får en till krystvärk och ut kommer min underbara förstfödda; En dotter, Saga.

Klockan var då 04.57 på morgonen den 20 April år 2000 och hon var så liten och söt, med mycket brunt hår, liten näsa och runda ögon med långa ögonfransar. Hon vägde 3845 g och var 53 cm lång och med ett hattmått på 37 cm. Jag fick sy 3 stygn.

Barnmorskan hade haft rätt ett par dagar innan. Jag födde barn inom 2 dygn.

Att det redan gått 11 år sedan jag var hos barnmorskan en sista gång för den graviditeten och att om bara 2 dagar så har jag varit mamma i 11 år känns helt overkligt och fantastiskt. Jag älskar att vara mamma och framför allt så älskar jag mina barn.

Kram på er alla kära läsare!