Octomom

Jag har precis tittat klart på dokumentären Octomom. Väldigt spännande, men seriöst så hade jag lite svårt för henne som person. Kände mig lite halvt panikslagen med tanke på att hur mycket kärlek hon än försökte ge sina barn så räckte hon aldrig till! Och när alla åttlingar låg på hennes säng lite överallt så kände jag paniken växa i mig, tänk om de ramlar ner!!! Jag förstår inte varför hon inför kameran säger att hon inte fattar vad hon tänkte med när hon bestämde sig för att inseminera så många ägg??? Hon kommer bara få en massa kritik för det! Och stackars barn som inte ens kunde gå utanför deras hem utan en massa fotografer och annat folk som ska titta, glo och fota. Jag hoppas för hennes skulloch speciellt barnens skull att de kommer avta, men någonstans så kändes det som om hon njöt av all uppståndelse, trots att hon hävdar att hon absolut inte gör det.

Så några 14 barn blir det inte här hemma. Men kanske det råkar komma en liten sladdis någon gång i framtiden, hoppas jag. Min man är inte alls sugen på det, men man vet ju inte vad man känner om några år, eller hur?!

Så kan jag bli den svenska Octomom? Vad blir Octomom på svenska...? Hahaha, Bläckmamman!!! Vad fult det lät! Herregud, jag garvar ihjäl mig!!!!!!!

Inatt så somnade jag inte förrän vid kl.04.00. Vilda är så förkyld så hon hade riktigt jobbigt att andas och jag vågade helt enkelt inte somna. Men ändå är det jag som sitter här i soffan på nedervåningen alldeles själv (förutom Vilda som ligger och sover i vagnen) och ALLA andra sover.

Åh, vad jag blev sugen på godis... Varför finns det ingen sju-elva här i närheten? Tänk vad skänt att bara kunna gå och handla oavsett när man vill på dygnet. Men, men det får jag väl leva med så länge jag bor här i Ystad .

Nu håller jag på att somna här vi datorn, så god natt alla kära vänner!