Surrogatmamma!

Under många år så har jag tänkt på det här med att vara surrogatmamma. Det är något som alltid lockat mig men sedan så har jag tänkt att det passar nog inte mig som eftersom jag älskar barn. Man vet ju inte hur man känner inför en sådan situation att man fött ett barn och sedan lämna det ifrån sig.
Men ju äldre jag blir och ju fler barn jag får så känner jag starkare och starkare inför att bli surrogatmamma. Inte med mina ägg då, för det tror jag skulle bli jobbigt att veta att det var "mitt" barn, eftersom det är det biologiskt sett.
Mina nära och kära tycker jag är knäpp, men jag kan verkligen tänka mig att göra en sådan grej, jag älskar att vänta barn och att föda barn och det hade varit en sådan fin sak att göra för de som inte kan få barn.

Men tyvärr så tror jag min man är alldeles för negativt inställd till det som det ser ut idag. Men man vet aldrig, och jag slutar aldrig fachineras och beundra de som lånar ut sin kropp för att andra ska kunna få ett efterlängtat barn.