Idag har jag gått mycket, jag hoppas innerligt att minst 2 kilo har runnit av mig. den här dumma degmagen som inte vill försvinna av sig självt denna gången, jag blir TOKIG!!! "Baka, baka, liten kaka, rulla, rulla liten bulla och så svisch in i ugnen! " den ramsan gör man ju på barnens mage, men det passar så mycket bättre på min:-) Hahaha, så verklighetstroget!
Från och med imorgon SKA jag börja göra sit-up, rumpövningar och armhävningar VARJE kväll, det ska jag bara, måste, finns inget annat bättre alternativ för mig. Jag vill ha tillbaka mitt 6-pack, schnygga rumpa och smala midjan...innan sommaren.
Nu lämnar jag det här ämnet och hoppar snabbt över till ett annat; MÄN!
Min man har ju blivit sjuk idag, feber, snuvig, ont i kroppen och halsen. Stackarn, han är så ynklig! På eftermiddagen så var han hemma med pojkarna medans jag och flickorna var på stan.
Så nu ikväll när vi ska äta så ger min man vår 2-åring ett glas med saft. Jag inser att han står och ger honom ett glas med koncentrerad saft och påpekar det. Men han nekar. Jag står på mig, envis som jag är, och till slut så smakar han på Arvids saft och säger; Ooops, det var visst koncentrerad saft, shit jag som givit honom det hela eftermiddagen!!!
Vi skrattar lite åt det och tycker synd om vår lille son medans Tobbe häller över större delen av saften från glaset tillbaka till saftflaskan och fyller på galset med vatten för att blanda ut den koncentrerande saften. Då ser jag att han blandar den med VARMT vatten. Ytterligare en gång till får jag därför påpeka att han gör fel och samtidigt kolla hur hög hans feber egentligen är.
Är inte det lite lustigt? När en annan är dålig ska man ha en unge hängandes i tutten samtidigt som man ska tvätta, fixa med barnen, laga mat, hålla koll på skolutflykter, dagisfotografering, bvc-kontroller, babymassage m.m.
Men när en man är sjuk så kan han inte ens ge ungen ett normalt glas med saft!!!
Ja, ja det är väl bara att acceptera. Nej nu måste jag titta på Grey´s Anatomy, jag har redan missat 11 minuter.
God kväll!
.
onsdag 21 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad roligt att du vill kommentera!