4 barn-helt underbart!

För er som undrar så blev det 3+3 idag, på golvet i hallen (hihihi). Men vi fick avsluta det snabbt eftersom bebis vaknade en trappa upp vilket inte ingick i min plan... Men, men jag är glad ändå!

De sista dagarna så har jag råkat ut för jag-lyssnar-och-instämmer-och-det-ser-ut-som-om-jag-förstår-vad-jag-hör-fast-jag-inget-fattar-men-låtsas-som-ingenting situation.

En av gångerna var på min son handboll. Jag stod och pratade med tränaren och fattade nada när hon babbla på om olika cuper och matcher. Vilka som spelar mot vilka och vad olika grej0r heter när de spelar.
Herrgud vad tror hon om mig? Att jag ska kunna allt om handboll bara för att min son går på handboll? Jag försökte lite fint säga att jag inte var så insatt i sport över huvudtaget, men jag tror inte hon tog det till sig och fortsatte prata. Jag låtsades förstå det mesta och instämde fint och nickande.
Ja, ja, hon var hur gullig som helst och supertrevlig och det är ju det viktigaste!

Så vad har jag gjort idag? Förutom att mysa med mannen så har jag varit på promenad och på möte med tandhygienisten på BVC eller BHV som det så fint kallas nu för tiden. Jag fick lov att ta med mig alla fyra barnen dit, vilket var en miss...
Barnen lovade mig dyrt och heligt att de skulle sköta sig och efteråt så skulle vi gå på Max och fika. Men mina söner lekte wrestling (eller vad det nu heter...) och betedde sig som två galna schimpanser som hade myror i hela kroppen! Tills lut så fick jag säga att det inte blev något fika på Max eftersom de inte gjorde vad jag sa.
Då blev så klart min stora dotter skitsur eftersom hon faktiskt hade skött sig. Hon tyckte det var fel att hon blev straffad när det var små brorsorna som inte hade lytt mig. Jag förstår henne men ändå så måste jag sätta hårt mot hårt ibland.
När vi kom ut från BVC så hade vi 7 minuter på oss innan bussen skulle gå hem och vi hade en liten bit att gå. Eftersom jag inte hade någon syskonvagn med mig så kände jag mig liiiite stressad då Arvid (2-åringen) har en tendens att gå sin egen väg i sin egna lilla värld för att inte prata om Anton min 7-åring som också är rätt så tankspridd av sig.
MEN det var inte dem som var problemet till busshållplatsen, utan Saga! Japp min snart 10-åriga dotter var så sur att hon gick snabbt före oss. Jag trodde hon skulle stanna vid busshållplatsen men nehej, det skulle hon inte. Utan när jag kommer fram så ser jag henne fortsätta gå och hon var säkert en 50 meter framför. Jag tittar snabbt på klockan och inser att bussen ska komma om ca 30 sekunder. Hur ska jag hinna springa ikapp henne med barnvagn, en 2-åring på höften och en förvirrad 7-åring, övertala henne att lyssna på mig och hinna tillbaka till hållplatsen på några sekunder??? (Nog för att man är lite av en supermamma men så super är jag ju inte)
Jag kunde ändå inte gå på bussen utan min dotter så jag började med att skrika efter henne men då började hon springa istället. Så upp med ena ungen på höften och springa med vagnen i en hand och 7-åringen efter mig och börja springa efter henne. Jag skrek efter henne som en galning, jag höll på att fullständigt koka över!!!
Till slut så stannade hon och jag gav henne 3 sekunder på sig att komma tillbaka till mig och det gjorde hon.
Vi fick springa tillbaka till hållplatsen och då kom bussen, vi hann precis!
Tro nu inte att det gick på 30 sekunder, utan bussen var försenad med 3 minuter vilket räddade oss. Där emot så körde busschaffören som en rymling men det är en annan story...

Väl hemma så tröst åt jag två stycken äppelmunkar. Fy på mig!!! Så känner jag mig bläig och undrar om jag ska börja med de gamla bantningspillerna som min man har i skåpet...

Nej, nu måste jag sova. Har restless legs och det är såå jobbigt. Måste somna för att det skall gå bort.

God natt-bussfnatt!

.