onsdag 21 september 2011

En dikt till mitt lilla mirakelbarn.

Mitt lilla mirakelbarn, så liten och så skör.
Du levde i mig bara för ett litet tag, men för mig var det som ett helt liv.
För allt som jag hunnit bygga upp i tankar och fantasi så fanns du redan i vårt liv.
Men vi fick aldrig se dig,
känna vid dig,
hålla dig,
eller pussa på dig.
Vi fick aldrig se dina ögon eller ditt leende.
Jag fick aldrig känna dig sparka i min mage,
jag fick aldrig känna dig hicka inuti mig.
Men jag fick älska dig. Från första stund då jag visste att lilla du fanns i mig.
Kärleken är så stor till dig, mitt lilla barn.
Som nu lever i himlen.
Mina tårar rinner efter saknaden av dig och kärleken till dig.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag älskar dig!

Puss från din mamma.

7 kommentarer:

  1. Mina varma kramar till dig min fina vän/Sofia

    SvaraRadera
  2. Åh vad fint du har skrivit, jag känner din smärta! Jag vet precis vad du gå igenom har varit där 3 gånger förut. Tänker på dig och skicka en massa styrke kramar till dig! <3 Kram carro

    SvaraRadera
  3. Hejsan följer din blogg gumman..det skär i hela mig att det skulle bli så här.Vi tänker på dig och skickar massor med kärlek till dig och din man .Tusen kramar från Moster med son <3

    SvaraRadera
  4. Jag beundrar dig Victoria, som mitt i din stora sorg orkar att skriva denna fina dikt.
    Massor av styrkekramar till dig och din fina familj.
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
  5. Älskar dig vännen <3...

    /Angelica

    SvaraRadera
  6. Så sorgligt. Beklagar verkligen. Jag fick ett missfall för 4 år sedan och det är så hemskt och jobbigt. Skickar kramar

    SvaraRadera

Vad roligt att du vill kommentera!