lördag 24 september 2011

Lite, lite blod

Igår eftermiddag kom det en liten blodklump, som en 5-krona ungefär. Sedan kom det blod när jag torkade mig och lite i bindan. Jag kände att livmodern jobbade och jag fick ont. Jag tog ett bad och sedan kom det inget mer. Var detta allt? Måste ju vara helt omöjligt. Har ju hört från vänner hur mycket blod och klumpar som kommer ut vid ett missfall. Och vilken smärta man har.

Jag känner mig osäker vad jag nu vill göra med mitt liv. Känns som om jag står i ett vägskäl och jag undrar vilken väg är bäst?
Min man vägrar inse min stora sorg och säger att det inte blir fler, han ska nu sterilsera sig. Fast ändå säger han att han var inställd på ett sjätte barn och är ledsen för att vi förlorat detta barn. Men varför kan vi inte skaffa ett sjätte barn då?! Han säger att han inte vill stå ivägen för mina drömmar och om jag så gärna vill ha ett till barn så får vi skilja oss så jag kan träffa en ny man att skaffa barn med.
MEN HALLÅ!!! Jag vill ju skaffa barn med honom, det är ju honom jag älskar och är gift med och har barn med. Jag vill ju bara att vi ska få vårat sjätte barn, det barn som inte var planerat, men sedan en så stor del i vårat liv trots den korta tiden i min mage... För det blev så. Aldrig har våra planer varit så långt fram så tidigt i graviditeten, men vi var liksom tvugna till att planera och prata mycket om detta barn eftersom det kom som en chock för oss.

Jag ska snart gå och lägga mig en stund, jag har varit uppe sedan kl.05.30 med Vidar och jag känner mig helt slut i kroppen. Ska våga mig ner å på stan en snabbis för att lämna tillbaka mina mammabyxor jag köpte för 2 veckor sedan. De har redan gått sönder pch jag har bara använt dem 4 gånger, så det var ju lite tur i oturen att de gick sönder så jag kan köpa något annat istället.

Kram på er alla!

4 kommentarer:

  1. Veronica Jakobssonlördag, 24 september, 2011

    Jag får så mycket känslor när jag läser din blogg. Alla dina tankar nu när du bara går och väntar på vd som ska hända och hur din man inte förstår din sorg och allt det du delar med dig i bloggen det är precis så som det kännts för många av oss kan jag tänka mig. Efter mitt missfall hade jag samma tankar och denna frustrationen och man är så arg och ledsen, jag hade två barn sen ett tidigare förhållande när jag fick mitt missfall men det var min sambos första så vi planerade ju att skaffa barn så det var självklart för en ny graviditet men nu för dig när han inte vill så kan jag förstå din frustration. Inte bara vårat psyke utan även våra kroppar är ju lixåm inställda på en graviditet efter en sån här händelse... Hoppas du/ni kommer fram till något som blir bra för eran familj <3 Stor kram //Trogen bloggläsare

    SvaraRadera
  2. oh, vad jag tänker på dig massor.
    Det kvittar vad folk säger att man ska vara glad för sina barn man har osv, Ja, självklart är man det och kärleken flödar för dom.
    Men du var ju inställd på ett barn till, jag tycker inte att någon annar har rätt att säga åt en när man är klar med sitt barnafördande. Det är ju ett beslut man gärna vill fatta själv.

    SvaraRadera
  3. Jag blödde inte så mycket under mitt 2a missfall. Det kom oxå ut som en 5krona (som du beskriver) Men jag hade inte så ont men kunde känna hur livmodern jobbade. Kändes som små sparkar minns jag. Det var en jobbig tid. Under första MF blödde jag tokigt mycket. Varje gång jag tog i, tex. reste mig ur sängen, soffan mm så blödde jag ner mig totalt. Grymmt på alla sätt och vis. Men jag tycker det är skönt för dig att det kommer igång. Nu är det iaf ute och om det kommer mer blod återstår att se. Jag tänker på dig! Mary

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på Dig Victoria. Hur mår du? Jag hoppas din man tar sitt förnuft tillfånga och försöker åtminstone att förstå hur Du känner det. När jag fick mitt missfall så var det något hemskt jag fick genomgå. Jag var ju alldeles i början men det blev så tomt på något sätt så det går inte att beskriva. Jag bara grät och grät. Det gick bara inte att stoppa tårarna. Försök igen sa folk till mig. Men det tog mig fyra år innan min dotter sedan kom till världen.
    Kramar till dig i massor Victoria
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera

Vad roligt att du vill kommentera!