Just nu för 1 vecka sedan så fick jag värkstimulerade dropp. Herregud, var tar tiden vägen??? En vecka har runnit iväg och snart kommer BVC-sköterskan på hembesök och ska väga lille Vidar.
Idag när jag var på apoteket så såg jag en gravid tjej. Då kände jag hur mina tårar kom. Jag kände helt plötsligt så snuvad på min sista gravidmånad och min förlossning. Är jag dum som känner så här? Vill bara må bra men känner mig riktigt låg... Självklart är jag lycklig över min lille son som verkligen är en helt underbar bebis! Men ändå så gnager mina känslor över allt som hänt i mig.
Kram!
fredag 14 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
prata med bvc så kanske du kan få prata ut med deras psykolog, det är nog alltid bra att göra som så! jag ångrar att jag inte gjorde det, har tagit mig 7-8mån att må som normalt folk igen! känns hur ovärt som helst såhär i efterhand!!!!...
SvaraRaderajag tror de flesta sörjer när de känner att de fött sitt sista barn, någonstans vill man nog alltid ha fler, att få vara gravid och att föda är ju LIVETS STORA MIRAKEL! :)
Du har ju en stor fördel: 5 barn innebär kanske förhoppningsvis många barnbarn.. som du får följa både under gräddningen och födelsen ;)
Må gott!
/M
Till att börja med vill jag gratulera till er fina son och sen vill jag forsätta med att säga; nej inte är du dum som grubblar och tänker kring graviditeten och förlossningen. Bara en liten varning, denna kommentar blir lång! :S Jag har en son som blev 2 månader i tisdags, han var också väldigt stor vid födseln (5120 g) Storasyster var liten men råkade vara äldst i vänskapkretsen och därför alltid störst, nu längtade jag efter att få ha den "lilla" jämfört med mina kompisar som hade 3-4 mån bebbar vid tiden av min sons födsel. Men då får jag ett stort barn som är i dag nästan jämstor med min närmsta kompis son som är dryga 5 månader (ca 7 kg). Det är lite ledsamt men jag älskar självfallet min lille bebis lika mycket för det. Med andra ord vill jag bara säga att jag är i en "liknande" sits som dig och jag tror ens inre grubbel styr en med en järnhand så jag försöker i möjligaste mån slå bort neg.tankar, tyvärr inte det lättaste :( Ville egentligen inget speciellt med denna kommentar mer än att du inte är "ensam". Kramar från Stina med Thea och Albin
SvaraRadera...Upptäckte nu att jag missade "poängen" med mitt lååånga inlägg ovan. Men det var iaf att jag faktiskt kan känna mig liter berövad på tiden med det mycket späda och lilla miraklet, fast i mina ögon är han ju väldigt "petit" men jag misstänker att jag kommer att skratta åt detta i framtiden då han blivit äldre, men känslor är alltid känslor. Kramar Stina
SvaraRadera