Tillbaka från MVC

Efter lite bök och stök för att få in mig i bilen, hitta parkering, få ut mig ur bilen och köra mig i rullstol upp till MVC så kom vi in till min underbara barnmorska Anna-Lena. Blodtrycket var bra och mitt hb-värde var bättre än förra veckan. SF-måttet var 42, vilket är STORT.

Vi pratade om mitt gips och att jag fått gipsas om så många gånger. Jag fick ju gipsas om igår igen pga att jag svullnade jättemycket. Anledningen till det är enligt läkarna att jag är höggravid och det bästa vore om jag födde så snart som möjligt. Min läkningsprocess halkar efter och de vill att jag ligger i högläge så mycket som möjligt men sjukgymnasten säger att jag måste upp och röra mig mycket för att träna upp fotleden och för att det skall läka bättre. Dessutom så är risken tydligen rätt stor efter att sängläge att jag får blodproppar.
Så min barnmorska ringde till läkaren på förlossningen och de bestämde att jag ska på samtal på fredag på förlossningen för ställningstagande inför en igångsättning i början av nästa vecka. Det vill säga om jag inte hinner föda innan dess.

Barnmorskan undersökte mig också och jag är öppen 1 cm och tappen är mjuk och mogen och centrerad.

Nu när jag kommit hem och gick på toan så har jag börjat blöda lite och jag har molande värk hela tiden. Tror inte jag behöver en igångsättning...

Allt blev så verkligt nu att vi faktiskt kommer ha en bebis inom drygt 1 vecka. Herregud, kommer jag klara av att föda den här gången? Jag har aldrig känt så som jag känner nu och jag vet varför. Min kropp, min energi, mitt fokus har helt och hållet varit på fotleden och allt som hänt kring det. Jag har ingen ork kvar att till 100% kunna fokusera på att jag ska föda barn och gå igenom en förlossning. Jag känner mig inte inställd och redo. Det oroar mig. Jag jobbar som Doula och trodde aldrig att jag skulle känna så som jag gör nu.

Nu ligger jag här i soffan med benet i högläge och känner molvärk och undrar om lilleman kommer komma innan fredag eller efter.

KRAM PÅ ER!