Lilla Vilda är född! Hon kom 20090801 precis som hennes pappa sagt i månader...

Ja, kära vänner, något Tosselilla blev det inte i fredags (31/7). Min man vågade inte åka så långt iväg med mig. Vi kom överrens om att vi ska åka när bebisen är född istället.

Så istället tog jag med mig alla tre barnen på en tur ner till stan. Vi handlade present till min dotters kompis som skulle ha kalas med 70-tals tema på kvällen och så gick vi på Max och åt och shoppade lite annat på rea också.
Vi hade det jättemysigt tillsammans och helt ovetande vad som komma skall...

När vi kom hem så började jag fixa iordning Saga inför kalaset. Hon blev så tjusig! Såg ut som en riktig Hippie!
Efter det så bestämde jag och Tobbe att vi skulle ta pojkarna på restaurang Store Thor som ligger nere i stan.
Vi åkte dit och satte oss på uteserverningen, vädret var toppen och det var så mysigt. Det lustiga är att den maträtten jag tog har inte funnits hos dem på 2 år, och den är min favoriträtt. Jag åt den en gång för 2 år sedan någon dag innan Arvid föddes. Så jag skojade med Tobbe och sa att nu sätter säkert förlossningen igång som sist när jag åt den...

Efter maten tog vi en promenad på gågatan och sedan hämtade vi Saga från kalaset. Klockan var då 20.30.

Väl hemma så gick barnen och la sig och jag nattade Arvid. När alla tre barnen somnat så bestämde vi oss för att titta på en film. Tobbe satte igång filmen och jag la mig ner i ena soffan. Klockan 23.48 så fick jag en stark värk. Som i Amerikanska filmer, de får plötsligt jätteont och åker in till förlossningen direkt. Något jag alltid skrattat lite åt och sagt att det är så larvigt för så funkar det ju inte riktigt.
Jag sa till Tobbe; Jag tror nog det är på gång nu...
Han svarar; Okej, ska vi åka in nu???
Jag ler lite och säger; Vi kan inte åka in efter en värk, vi tar det lugnt och ser om det fortsätter.

Jag går på toa och en värk till kommer, och de känns... Jag säger till Tobbe att jag tar nog en dusch nu och kollar om det avtar. Under duschen så får jag värkar regelbundet men har ingen aning om hur länge de varar eller hur tätt de kommer, jag känner bara att det är riktiga värkar och det trycker enormt mycket mot ändtarmen. Bestämmer mig efter duschen att jag nog ska ringa till förlossningen.
När jag kommer fram till förlossningen så säger jag;
-Hej, mitt namn är Victoria. Undrar om ni har några platser kvar? (lika bra att veta, tänkte jag)
Barnmorskan svarar;
-Hej..ja det har vi. Har du värkar?
Jag svarar;
-Ja, det har jag.
Hon fortsätter;
- Vilken vecka är du i?
Jag får en värk. Sedan så svarar jag;
-Jag är i v.40.
Barnmorskan frågar;
-Hur länge har du haft värkar?
Jag tittar snabbt på klockan och svarar lite genant;
-En kvart...
Barnmorskan låter sådär löjligt förstående och säger med ett leende;
-Är det första barnet...?
Jag svarar;
-Nej, det är mitt fjärde barn och mitt tredje barn föddes efter 50 minuter och just nu känns det som om jag ska bajsa på mig!
Barnmorskan svarar snabbt tillbaka;
-Men då tycker jag att du ska komma in och så tar du med dig din man också.
Jag får en till värk och säger;
-Ja, det tänker jag göra. Tack så mycket, så ses vi om en stund.

Vi lägger på luren och jag säger till Tobbe att han ska ringa sin syster som ska sitta barnvakt med sin fästman. Han ringer medans jag klär på mig och packar det sista (men jag glömmer mitt smink...).
Väl nere i hallen så står jag och andas och pustar under värkarna lutandes mot allt som kommer i min väg. Tobbe börjar bli lite orolig och tycker att vi ska åka in direkt. Jag säger att vi kan vänta på hans syster, men får där efter en ganska rejäl värk och Tobbe övertalar mig till att vi ska åka in direkt eftersom hans syster bara bor med 2 minuters köravstånd och vi vet att de kommer vilken sekund som helst.
Vi sätter oss i bilen (efter att Tobbe lindat in hela min stol i plastad frotté ifall att vattnet skulle gå) , barnen sover gott i huset, och vi kör iväg. Några 100 meter efter så möter vi hans syster och fäsman i sin bil och vinkar glatt. Jag tyckte det var en lättnad, för då visste jag att barnen var i trygga händer.

Tobbe kör ganska snabbt och jag har starka värkar. Vi parkerar på en av jourkirurgens plats, det fanns flera och alla var lediga, går upp till Förlossningsintaget och ringer på klockan. Vi står och diskuterar vad vi ska säga när de svarar när vi hör hur någon som säger;
-Hallå?
-Hej, vi tänkte om kunde komma in för att föda lite barn? svarar jag.
-Ditt namn? får jag till svars.
-Victoria.
-Ja, välkommen! säger kvinnan .

Vi går in och ställer oss i hissen och jag får ännu en värk och känner mig samtidigt lite orolig över att det ska avstanna och att vi ska bli hemskickade. Men jag säger inget om det till Tobbe.
När vi kliver ur hissen så möts jag av min favoritbarnmorska, Sandra, som håller upp dörren och ler och säger;
-Hej Victoria, jag har väntat på dig!
Jag blir överlycklig och får en värk.

Inte bara har jag fått min önskade barnmorska utan jag får dessutom det förlossningsrummet jag önskat också, rum nr.1, med eget badrum med toa. Jag känner att det här blir bara bättre och bättre.

Väl inne på rummet så kopplar hon på mig CTG för att kolla barnets hjärtljud och mina värkar. Har ingen aning om hur länge hon gör det, jag vet bara att jag har värkar och jag är så fokuserad på att ta mig igenom varje värk och andas, slappna av och gå djupt in i mig själv.
Jag ber Sandra att undersöka mig för att se hur mycket jag öppnat mig. Hon gör det och det visar sig att jag är öppen 3-4 cm bara. Jag blir först lite besviken, men ändrar mig ganska snart och tycker det är skönt att det inte går FÖR fort fram.
Vi bestämmer att jag ska lägga mig i ett varmt bad med lavendel och det är sååå skönt att kliva i badet.

Jag ligger i badet och kommer på att jag måste smsa min mamma, lillasyster och närmsta vänner som jag lovat höra av mig till när åker in på förlossningen. Tobbe tar fram videokameran och filmar små sektioner.

Ljuset är mysigt, det doftar lavendel och vi har på lugn musik i bakrunden. Tobbe sitter på saccosäck brevid badkaret och barnmorskan sitter på en pall. Vi småpratar emellan värkarna och det riktigt lugnt, skönt och avslappnat. Tobbe börjar gäspa och jag säger till honom att han inte får somna och han säger att han inte alls känner sig trött och vet inte varför han sitter och gäspar. Har nu efterhand förstått att det är pga lavendeln som han gäspade eftersom den har en avslappnande inverkan.
Jag börjar känna att värkarna tar i mycket mer och bebisen börjar sparka väldigt mycket under och emellan värkarna och jag vill inte ligga i badet längre. Går upp ur badet kl.02.10 och passar på att fråga om Sandra kan undersöka mig igen för att se om jag öppnat mer något mer. Hon gör det och jag är då öppen 5-6 cm och tappen är lövtunn. Hon håller kvar fingrarna i tappen för att se vad som händer vid en värk. De gör ont och hon säger att hinnan buktar vid värken och att jag öppnar mig mer. Hon förklarar för mig att bebisen ligger och "borrar" med huvudet vid varje värk, därav det enorma trycket och att det känns så mycket mer än vad jag tidigare upplevt.

På golvet har de bäddat upp med madrasser och saccosäck och jag bestämmer mig för att gå ner dit från sängen och hänga över saccosäcken på knä. Värkarna är nu riktigt jobbiga och jag tycker det känns så mycket mer än vad jag kan minnas och jag profylaxandas så gott jag kan. Jag känner ett enormt tryck mot ändtarmen och inser ganska snart att hela min kropp automatiskt börjar krysta.
Barnmorskan lyfter upp min skjorta och jag känner att så här kan och vill jag inte föda. Jag säger det till henne och hon föreslår att jag ska vända på mig och halvsitta på sidan i saccosäcken med ena benet på golvet och det andra benet som stöd mot hennes höft. Det känns bra att ligga så och jag har rejäla värkar som tar i ordentligt jag börjar känna mig illamående och tror jag ska kräkas men gör aldrig det. Istället börjar jag att krysta.
Tobbe befinner sig vid mitt huvud och håller mig hårt i handen och smeker mig försiktigt över håret och "hejjar" på mig, jag känner en enormt trygghet i att han finns vid min sida.

Jag krystar och tar i, skriker, pustar och ropar på Gud hela tiden! Helt plötsligt så känner jag det enorma trycket ännu mer och jag kan känna hur hela huvudet försiktigt roterar i mig och sakta ut. Jag skriker att jag inte klarar av det men kroppen börjar krysta igen och jag trycker på och jag känner hur huvudet kommer ut.
Barnmorskan ber mig ta ner händerna för att själv få ta ut mitt barn (som jag specifikt önskat) och jag gör det. Får tag i min bebis och med hjälp av Sandra så tar jag upp mitt barn på mitt bröst och all smärta bara försvinner och jag känner enorm lycka, lättnad och glädje! Hon är så liten och full med fosterfett, lite smått blå/lila och skriker direkt.
Klockan är 02.36 när hon föds och det är bara 21 minuter efter det att Sandra undersökte mig efter badet. Jag krystade i 11 minuter.
Jag och Tobbe beundrar våran dotter som är så fin.

Jag upprepar flera gånger under krystskedet att jag tror jag bajsar på mig, men det gjorde jag inte. Fosterhinnorna går av sig självt någon gång under krystskedet, men jag märker inte det.

Ganska snart efter att jag krystat fram henne vill Sandra att jag ska krysta ut moderkakan, vilket till min förvåning tar lite tid, men det gör inte mig något, jag hade ju min dotter i min famn. Efter att moderkakan kommit ut så undersöker Sandra mig för att se om jag spruckit något, men det var inte en skråma. Lättnad!

Tobbe klipper navelsträngen och jag får komma upp i sängen. Sandra visar oss moderkakan och berättar hur hon legat i den och visar oss "Livets träd".
Lilla Vilda tar bröstet direkt och undersköterskan kommer in med mackor, te och en liten flagga på en bricka.
Vi tre blir lämnade på rummet ett tag och bara njuter av våran underbara dotter. Vi pratar om hur liten hon är och att hon inte kan väga mer än 3300g och att hon max är 49 cm lång. Efter 1 timma så kommer undersköterskan in och väger och mäter henne, 4005g och 52cm lång!!! What?! Min största bebis och ändå sååååå liten. Hon har ju riktigt goa, runda kinder och små veck på armarna och benen, men ändå, 4 kg och dessutom så är hon född 6 dagar för tidigt, tur att jag inte gick över tiden...

Ja, efter det blir vi överlämnade till BB-avdelningen och vi är så lyckliga. Tobbe och jag bestämmer oss för att han ska åka hem för att sedan på förmiddagen komma och hälsa på med alla syskon.

Han åker hem ca. kl.05.00 och kvar ligger jag och bara njuter av våran dotter, kärleken är total och jag överväldigas av alla känslor och är så tacksam över att jag fått ännu ett barn och att allt gått så bra.

Jag är nu 4-barns mamma och jag älskar det. Min förlossning blev en riktig drömförlossning och mycket tackvare min underbara man och barnmorskan Sandra som lyssnat på mig och mina önskemål och gjorde ALLT för att uppfylla dem.

Nu ska jag gå och lägga mig men återkommer imorgon med uppföljning om hur dagarna som 4-barnsmor är.

God natt!