4 dagar kvar.

På lördag fylller Vidar 1 år. Min lille kille, redan 1 år! Nu för ett år sedan så satt och låg jag i soffan om vartannat med mitt gipsade ben och hade mängder med förvärkar. Slemmisen hade börjat gå och jag började känna mig sjuk och krasslig. Ovetande om vad som skulle hända några dagar senare och helt ovetande om vilken liten sötnos som låg i min megastora mage och sparkade. Jag saknar min mage, min fina runda mage.

Kom på här om dagen att jag hade köpt massor med gips för att gipsa runt min mage och bröst för att spara som minne. Men strax efter jag köpt det så bröt jag ju fotleden och efter det så var jag inte så supgen på att strula med gips med tanke på hur många gånger jag fick gipsas om... Undra var jag gjort av gipset? Jag hoppas innerligt att jag kommer få använda mitt gips någon gång i framtiden igen, för jag vill väldigt gärna göra en gipsavgjutning av min höggravida mage.

Just nu sitter min tonåriga dotter och är så sur och bara skriker. Hon har tydligen inte ätit frukost och vill ha pizza. Hon är sur för att det inte finns någon pizza och hon säger att jag är en hemsk mamma. Jag försöker lugnt förklara för henne att det finns mackor som hon kan ta eller köttbullar med pasta. Men nej, det hatar hon helt plötsligt och det är tydligen jätteäckligt!

Säger bara en sak; PUBERTET!!! Hahahaha!

Nu ska jag städa här hemma och fixa iordning barnen för om 2 timmar ska vi med bussen ner till stan för Saga ska klippa sig!

Hejsvej-pubertetpastej!