söndag 15 januari 2012

Varböld och mög!

Jag, Victoria, har ju en tendens att råka ut för småsaker. Vill inte klaga för mycket, för att jag är glad att inget allvarligare händer mig *ta i trä* men jag måste i alla fall berätta för er.

Förra veckan så började jag pilla på ett litet minisår bakom örat. Detta såret blev större ju mer jag höll på att pilla och tillslut började det bli lite svullet och ömt. Eftersom jag inte kunde se bakom örat så tänkte jag inte så mycket på det. Men så i torsdags, efter jag varit hos min sjukgymnast så tänkte jag att jag kunde droppa in till Nova Kliniken (som ligger bredvid sjukgymnasten) och fråga hur jag ska ta hand om mitt sår som nu börjar göra rätt ont.

Först så tänkte jag att att det är säkert inget och att de bara kommer skratta åt mig, men så hade jag ändå lite "dötid" så jag gick in ändå. Och tur var väl det! När jag kom in och en sjuksköterska fick titta på det så sa hon: " Oj, det där ser inte bra ut! Du måste få en akuttid till läkaren." Jag trodde knappt henne, för ett sår bakom örat?! Men en timme senare satt jag hos doktorn som skrev ut antibiotika till mig mot mitt infekterade sår och sa att det var tur att jag kom idag, för att det kan tydligen bli farligt.

Jag hämtade ut antibiotikan (som kostade 244 kr?!) som jag skulle ta 1/dag i 10 dagar. Och åkte hem.
Under natten så får jag mer ont. Jag kan inte ligga på den sidan där jag har såret och min hela min nacke och hals på den sidan var helt öm och stel. Jag började känna mig lite febrig också. Så morgonen efter så ringde jag tillbaka till Nova Kliniken och frågade om det var okej att det gjorde så ont ner för halsen och mot nyckelbenet. Då började jag även få bortdomningar i käken och mindre knölar under örat som var helt mjuka + 38 graders feber.
De bokade in mig på en akuttid igen. Tydligen var de oroliga för blodförgiftning.

Men när jag väl kom dit så visade det sig ingen blodförgiftning (tack å lov!) och att infektionen hade spridit sig ner mot lympfkörtlarna. Fick ytterligare antibiotika i 10 dagar, så dubbeldos till mig!

Nu mår jag bra igen och såret har blivit bättre men ser himla äckligt ut fortfarande.

Annars så har veckan sprungit iväg och jag har försökt njuta så mycket som möjligt av in sista vecka med Vidar innan dagis som börjar imorgon!

Hoppas ni alla kära läsare mår bra där ute!

Kramis,
Victoria

2 kommentarer:

  1. Usch det lät inte som en höjdare... :/ Hur gör man för att njuta den sista veckan innan ens barn börjar dagis? Lite ironiskt. Men min ettåring börjar faktiskt om en vecka och det börjar kännas himla sorgligt! :P :( kram

    SvaraRadera
  2. Usch det där lät inget vidare. Tänk vad mycket elände man kan råka ut för.
    Själv går jag och väntar på att min eländiga förkylning ska sticka sin kos.
    Kramar till dig.
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera

Vad roligt att du vill kommentera!