...kräka av mig lite. När jag var i Stockholm sist ( i Juni) så träffade jag min moster. Vi hade det jättemysigt! Men så säger hon:
-Victoria, alltså HUR mycket väger du nu???
Jag svarar på det och då säger hon:
-Va?! SÅ LITE??? Det ror jag inte på. Jag har vägt det och då är man inte så stor och tjock som du är! Jag tror du ljuger. Ställ dig på vågen så får jag se.
Jag svara henne med att jag absolut inte tänker ställa mig på vågen för att hon vill det. Jag hade vägt mig den morgonen och om hon inte tror mig så skiter väl jag i det.
Så kommer nästa kommentar:
-Vad har du för storlek i byxorna då?
Jag svarar att jag har typ strl. 40 varav hon utbrister:
-Nej, det tror jag inte på!
Så kom jag på att jag faktiskt hade på mig mina byxor i storlek 38 den dagen, men jag fick inte igen knappen högst upp bara. Men jag hade ju en tunika över så det ser ju inte hon. Jag säger till henne att jag faktiskt har strl.38 i mina byxor just nu.
-Det vill jag kolla om det är! Säger hon.
Hon kollar och säger:
-Jaha, men då måste det vara en stor storlek eller mammabyxor. Är det mammabyxor?
Jag svara at det inte är det men då ska hon kolla framtill om det är det och lyckas, trots att jag säger åt henne att sluta, se att jag inte lyckats knäppa byxknappen. Hon utbrister:
-Hahahaha du kan ju inte knäppa knappen på byxorna!
Hon skrattar och min lillasyster skrattar och jag började också skratta. Men i mig så gjorde det ont. Fruktansvärt ont. Är jag så tjock? Är det bara jag som lever i någon form av bubbla att jag inte är så tjcok utan bara lite fint mullig efter mina graviditeter. Självförtroendet sjönk. Rejält.
Detta störde mig, massor. Och så ringer jag min mamma senare för att berätta för henne. Jag börjar berätta men kommer inte längre än till vad jag väger förrens hon också utbrister:
-Va?! Så lite??? Nej, Victoria, du MÅSTE väga mer än så.
Så nu kan jag inte släppa detta. Jag känner mig så fet, så fet och så ful. Jag som äntligen började känna mig mer nöjd igen efter att ha gått ner 4 kilo. Egentligen har jag inte varit så jättemissnöjd, utan bara känt att jag måste ta tag i det och att jag nu måste arbeta mer för att gå ner mina sista graviditetskilon. Men nu så känns det inte alls bra. Är det så alla tycker och de enda som är ärliga är min moster och mamma?
Hur som helst så kan jag faktiskt stolt säga att denna "mulliga", "feta" eller "tjocka" kropp har burit och fött fram fem fina och underbara barn! Det är jag mer än stolt över!!! Och vad är det som är så fel med att INTE vara pinnsmal?
Inlägg
Men herregud..
SvaraRaderaJag har god lust att säga till dom där människorna på skarpen,så gör man väll inte.
Jag förstår dig att du mår dåligt när dom sagt så,det hade jag oxå gjort..
Strunta i vad dom säger tycker jag för du är fin som du e..
vad jag sett så är du inte alls tjock,då skulle dom se mig..ler..
Jag skulle göra allt för att komma i stl 40...
jag hade stl 38 innan alla barn o nu betydligt större..men har börjat träna så vi får se om det blir nån förändring.
Försök att inte tänka på dom nu o se på dina fina barn du fått..
Mvh Camilla
Du är så vacker! Det riktigt lyser om dig! Sen vad vågen visar, har ingen betydelse. Jag har slutat väga mig, eftersom jag anser att det är inte det som är poängen, utan hur Jag känner mig. Jag kan vara smal ibland, men med en urusel kondis, o lite "rundare" ibland men med bättre kondis..Ja, du förstår vad jag menar. Det går upp och ner liksom. ;-) Vad jag förstår på ditt liv, så har du fullt upp hela dagarna. Du rör dig, äter, tänker sunt osv... Alltså..5 barn??? Efter mina egna (har inte så många barn som dig) har jag nog gått upp alldeles för mycket. Just nu. Det pendlar lite i storlekarna känner jag. Var "smal" vad nu definitionen för smal innebär ;-), efter allt barnafödande, men det går upp vissa år och ner vissa år, men lika glad är jag för det. Men Du är Du. Och du har 5 fantastiska fina barn som har en fin mamma. <3 Jag förstår verkligen att det tryckte ner dig att höra det de sa till dig..Speciellt som dina känslor går upp o ner, som det ju gör på oss alla, och när man då är i mer behov av lite plus och beröm än detta, så ja, man tar Riktigt illa vid sig. Men det ska du Inte göra. Du är fin som du är, tycker jag då. En bloggläsare.
SvaraRaderaKram på dig
Mamma K
Skit i vad folk säger! De har väl inget med din vikt att göra! Jag hade blivit så förbannad... Hoppas du skiter i detta och är stolt över dig själv!
SvaraRadera¨Vikten i kg spelar mindre roll men onekligen blir jag nyfiken, kan du inte visa bilder på dig och skriva din längd så kan vi läsare gissa vad du väger. Men som jag inledde med, antal kg spelar ingen roll man ser ut som man gör oavsett kg. Vissa ser ut att väga mer än vad vågen visar, en del väger mindre än vad andra tror. Vilket är bäst egentligen? Jag väger hela 87 kg är 176 men folk tror för det mesta att jag väger ca 10 kg midre. Men jag blir ju inte smalare för det eller hur? Har str 44. Jag tycker du verkar i lagom form med tanke på att femte barnet är 6 mån. Efter ca ett år efter graviditet är kroppen back till basic med hjälp av lite träning. Pigg och slank är vad du är oavsett hånfull moster och mamma som verkar ha bry med att bli äldre. Tror att de egentligen är avundsjuka på din ungdom, skärpa, skönhet, sexlust, styrka och positivitet. Dessa egenskaper är få förunnat särskilt med fem barn.Heja dig Victoria!
SvaraRaderaMin dotter är vacker, stark, rolig, och en helt underbar mor med ett tålamod som jag inte sett maken till. Några kilo hit eller dit har ingen betydelse, det viktiga är att man trivs med sig själv och mår bra både psykiskt och fysiskt. Vet att Victoria vill komma i sina kläder i strl.36 igen, träna och hitta egen tid för att må bra. Puss från mamma som också tränar och kämpar med kilona.
SvaraRaderaDu är en underbar Mor och fött 5st starka friska barn,vad du väger är verkligen inte det viktigaste =)det var ju en del humor i våra kommentarer.Älskar dig av hela mitt hjärta,det var inte meningen att såra dig !Du är vacker och underbar som du är /stolt Moster/Gudmor KRAM.KRAM
SvaraRadera