Min mor. Del 2.

Min mamma har ett hett temperament

Jag glömmer aldrig när jag var 6-7 år gammal och vi åkte i mammas lilla silvriga bil på väg hem. I Stockholm är det ju väldigt svårt att få parkering och jag kommer ihåg att vi åkte runt och runt och runt för att hitta en plats.

Helt plötsligt ser vi en bil som ska åka. Mamma ställer sig och väntar med blinkers på. Vi står lite före, eller framför så att mamma ska kunna backa in på platsen och fickparkera.
När bilen åkt och mamma sätter i växeln för att backa så kommer det en annan bil och bara svänger in och tar platsen!
Mamma blir minsta sagt GALEN!!! Hon öppnar dörren och tar stora bestämda steg mor föraren som är en ung "cool" kille.
Hon skäller ut honom. Han påstår att de båda kan få plats på parkeringsplatsen eftersom båda har så små bilar. Mamma hävdar såklart att det inte går och att han får ta sin bil och parkera någon annanstans.
Killen ger sig inte. Till slut säger mamma att då får väl han parkera hennes bil, UPP TILL BEVIS!

Jag glömmer aldrig när denna främmande man sätter sig i bilen, jag är livrädd. Han vrider på ratten, växlar, suckar, svettas i mängder och lyckas till slut klämma in även mammas bil på parkeringsplatsen.
Jag minns att jag tänker att jag tror han kommer ta bilen, med mig i, och att jag aldrig kommer få se min mamma igen...
Varför hon inte valde att ta ur mig ur bilen först är en gåta, men å andra sidan så var nog killen livrädd för henne. För vem är inte det när hon blir arg ;-) Hahaha!

Jag ska nog skaffa en skylt vid vår tomtgräns dä det står " Se upp! Mamma vaktar" och en bild på min vackra mor!

Men det är ju därför hon är där hon är idag, en framgångsrik kvinna med jävlar anamma i sig och det finns ingen som kan köra med henne! Och att jag blir mer och mer lik henne för varje dag som går glädjer mig..... för det mesta.... ;-)