Småstadsliv!

Ibland så blir jag så förundrad över människor beteende. Jag tror väldigt gott om folk omkring mig och blir därför så otroligt besviken när jag inser att de inte är de jag trodde de var.

När jag flyttade ner till Skåne så har många väninnor försvunnit. T.ex. som när jag fick barn, det var flera kompisar som tyckte att det skulle bli så kul och gulligt med en bebis, men sedan var man ingeting för dem längre när de insåg att jag hade ett ansvar och någon som betydde mest i hela världen; mitt barn.

Kontrasten för mig att flytta från Stockholm till lilla Ystad har varit stor på många sätt. Men från att kunna sitta på T-banan och prata i mobilen om i princip allt utan att någon visste vem jag var till att sitta på bussen här i en småstad och alla vet vem man är, mer eller mindre.

Rykten som florerar här i en småstad är skrämmande. Det kan vara rykten som hållit i sig i flera år. Osanna eller inte, det är nästan som ett skämt ibland. Man blir osäker på vem man kan lita på och vem som är ärlig.

Det finns en del som är uppväxta i en liten stad som verkar ha ett annat sätt att se på livet och ha svårare att acceptera olika slags typer av människor. Fördomar och inrutade tankesätt. Men tack och lov så har jag mer hört om dem än upplevt dem, på tal om rykten...

Om man ser det från det andra hållet så är det väldigt vänligt och lugnt i en småstad. Ingen stress eller snorkiga jag-tänker-bara-på-mig-själv personer. Det finns fördelar och nackdelar med allt så klart och jag har hittat övervägande fördelar med att bo här i Ystad. Men jag har också lärt mig att försöka hitta en balans här.

Jag har fått den stora lyckan att träffa några få vänner här som jag vet att jag kan lita på. Tack för att ni finns!


Hejsvej-småstadslivpastej!