måndag 8 mars 2010

LUND

Idag har det varit en händelserik dag. Började med att jag och Vilda åkte in till Lund för ett möte. Vilda sov nästan hela bussresan på 1 ½ timme.
Efter att vi åkt buss nr.6 till Lund så skulle vi ta en stadsbuss till mötet. Vi står och väntar när en gammal, gammal tant ställer sig vi min vagn och säger att Vilda är så söt, så söt. Hon berättar sina minnen om hur det var när hennes dotter var 6 månader gammal och att det var bland den bästa tiden. Jag är så där måttligt intresserad och tycker att hon kan gå och prata med någon annan. Jag förstår inte varför alla konstiga personer ska komma fram till mig! Det är alltid så. Dessutom luktar hon illa.

Tantiluttan frågar mig om jag kan hjälpa henne att ta fram busskortet från hennes ryggsäck som hon bär på ryggen. Jag kan inte annat än att säga "ja".

Jag öppnar det lilla facket längst fram och ser busskortet. Men det är inte ensamt i facket... Där ligger det en kissmugg (jag ser intorkade kissrester i muggen), och någon form av plastpapper. Så äckligt! Jag tar upp kortet försiktigt utan att nudda något annat. Hon tackar så nöjt och går vidare till sin buss.

När hennes buss åkte ser jag bussen som jag och Vilda ska åka med. I samma stund hör jag någon knäppgök gå runt och hetsigt prata med sig själv. Han är så skum och jag tycker människor som är så är obehagliga. Jag vet inte var jag har dem och man vågar inte göra något, eller säga något. För jag vet inte om de kan flippa ut för ingenting. Det känns som om de är superduper laddad bomb som kan explodera när som helst. Han gick runt och var sur och irriterad på människor utan anledning.
Självklart så ska han på samma buss som mig och självklart så ska sätta sig där vagnar ska stå. Han sitter och muttrar argsint och jag står upp med vagnen i ett krampaktigt grepp. Vagnen står mer i mellangången eftersom jag inte vågar fråga knäppisen om han kan tänka sig att flytta på sig.
Bussen kör inte.
Alla tittar sig omkring och jag förstår då att det är pga knäppisen. Men så fel jag hade! Busschauffören ropar ut till mig att vagnen inte kan stå så i bussen,men knäppisen reser sig och går sin väg, muttrande. Skönt....

Jag kom fram till slut och allt gick toppen bra!

Natti!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad roligt att du vill kommentera!