Nervös inför imorgon.

Jag ser inte så nervös ut på bilden här nedan, som är tagen igår av Marit Lasson, men nu ikväll mår jag illa av all nervositet. Känner mig lite yr och har svårt att ta ett djupt andetag.

Imorgon ska jag åka hemifrån kl.07.35 för att hinna med bussen som ska ta mig till sjukhuset till kl.08.00.

Jag vet inte riktigt hur min kropp kommer reagera på detta och det är det som gör mig så nervös. Egentligen skulle jag behöva någon stöttande person hos mig, men ingen som jag kan tänka mig att ha med kan. Så jag hoppas bara att allt kommer gå rätt smidigt till, eller hur jag nu ska uttrycka det.

Jag har blandade känslor. På ett sätt så ska det bli "skönt" att få detta ur världen, men å andra sidan så är detta slutet på min graviditet, helt och hållet. Sedan kommer inte min kropp vara gravid mera. Och det känns också skitjobbigt!

Jag ville ju så gärna ha det här barnet!!!

Jag känner mig som en tickande bomb. Känner mig ifrågasatt även om folk inte säger något speciellt. Jag har stängt av mina känslor mot de flesta vänner, för jag orkar inte förklara mig eller försvara mig. Men innerst inne så gråter jag, min kropp gråter, min själ gråter...

Och om kvällarna och nätterna så gråter jag i min ensamhet.

Varför känns det som att det är sådan tabu att vara så ledsen för ett missfall?! Kan inte människor få vara ledsna och visa känslor? Är de för svårt för vissa att hantera sorg att de hellre håller undan...? Eller uttrycker sig helt fel.

Nej, nu säger jag godnatt till er, trots att klockan bara är barnet. Jag ska nu packa min väska för imorgon och sedan ta ett bad, för bada är något som jag inte kommer kunna göra på ett tag. Och jag behöver ett bad för att lugna mig och varva ner. Sedan ska jag sova, sova och förhoppningsvis sova rätt bra.

KRAMIS!

Ps. Jag tar med mig datorn och ser om jag kan koppla upp mig på något sätt....