Konstigt översexuell! (VARNING: intima detaljer, inget för den som är känslig...)

Okej, här är läget;
Jag har blivit totalt översexuell sedan min skrapning. Helt sjukt! Trots tårar och sorg så känner jag sådan extrem sexlust. HELA TIDEN! Fast mer när mannen är omkring. Här om dagen när vi åkte bil så kändes det faktiskt som om jag skulle kunna få en orgasm pga vibrationerna från bilen! Hahaha, helt galet. Och helt galet komiskt. Tror faktiskt att de gjort något med mitt underliv och klitoris när jag skrapades. Jag har ju ingen aning, jag låg nersövd, helt ovetande om vad de gjorde med mig. Och bara de faktum att de tömt mig på urin när jag var nersövd utan att jag visste om det gör att jag känner ett visst obehag och en känsla att total brist på kontroll. Vilket jag för visso hade.

Resultat av detta:
Jag vill ständigt ha sex med min man. Är det konstigt? Har jag blivit helt knäpp? Sex fanns liksom inte i mina tankar innan skrapningen, dvs efter jag fått reda på missfallet. Men nu har jag så blandade känslor. Jag får sådana skuldkänslor av att ha sådan sexlust när jag anser att jag borde inte ha sådana starka "syndiga" känslor när jag sörjer för det barnet som inte kunde leva längre i mig. När jag menar "syndiga" så är det inte att jag tycker att det är syndigt att ha sexlust, eller sex för den delen heller. Utan mer för att det känns syndigt just nu i detta läget, i vår situation. Hoppas ni fattar vad jag menar.

Här är ett annat läge;
Jag vill meddela er läsare att jag mår jävligt skumt just nu. Mitt humör är upp och ner som en berg-och-dalbana. Jag kan brista för nästan ingenting och bli arg och upprörd på en sekund. Jag känner mig som en rätt dålig person just nu för att jag inte alltid är den där glada och positiva Victoria.

Resultat av detta:
Ett exempel på mitt konstiga humör. I lördags när jag var ute med mina kära väninnor så blev jag jätteirriterad på stället vi va på. Av flera olika anledningar. Och med rätta anledningar. Jag skulle i vanliga fall kanske säga några sanna ord till dem som det rörde, men inte skälla ut en 2 meters dörrvakt och kräka ur mig både det ena och de andra på så sätt, so jag istället gjorde. Han hade ju inte ens med saken att göra. Han var ju faktiskt rätt snäll som frågade efter legitimation på mig när jag skulle in. Stackarn...Tror jag ska be honom om ursäkt.

Ja, ja en sak är säker i alla fall att jag behöver min tid att läka och att jag önskar att folk omkring mig ger mig den tiden.

Ikväll ska vi hem till grannarna på middag med barnen och det ska bli myspys, så idag känns det som en rätt bra dag.

KRAMIS PÅ ER!