Var på ultraljud idag och det visade sig att bebisen inte levde längre. Jag är så ledsen. Helt knäckt. Tårarna bara rinner, och rinner och rinner. Hela huvudet bankar och jag känner mig helt yr. Ögonen är alldeles dimmiga av alla tårar så jag knappt kan se vad jag skriver just nu.
Allt känns piss och jag kan knappt tro det. Först kunde jag knappt tro att jag var gravid och nu kan jag knappt tro att min lilla bebis inte finns längre och att h*n inte växer i min kropp.
Det gör ont i mig och i hela min själ. Hur gör man för att ta sig upp igen???
Jag var så inställd på att bli mamma igen och jag kände mig så lycklig nu när vi äntligen kommit fram till att vi faktiskt skulle bli 8 i famljen. Detta lilla barn var så efterlängtat! Nu blir det inga fler barn i familjen... *Snyft*
Jag återkommer när jag orkar. Kram på er.
onsdag 21 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
ÅÅÅÅ vad säger man nu då ??
SvaraRaderakänner faktiskt sorgen med dig , var ju också förväntansfull
// många kramar till dig/er
Jag är så ledsen för din skull... Vet inte hur man tar sig ut ur en sådan sorg. Men jag hoppas att du får stöd och hjälp. Vila i frid lilla bebis <3 ;(
SvaraRaderaNej stackars dig. Fy va hemskt. Jag har själv haft ett missfall innan jag fick min dotter. Det är något fruktansvärt.
SvaraRaderaDu är i mina tackar.
Skickar en massa styrkekramar till dig.
Margit(maxelonia)
Men usshh .Kramar om..
SvaraRaderaSååå ledsen för er skull..
Mvh Camilla
Åh nej! Fy:-( Jag vet precis hur ont det gör...
SvaraRaderaMassor av varmande och styrkande kramar till dej! <3
Kramar K
Kära du...
SvaraRaderablev ett hugg i hjärtat att läsa detta :(
Såg dom när h*n slutat växa?
Jag fick ett missat missfall innan jag blev gravid med Valter, jag fick dit och trodde att jag var i vecka 11 och bebis hade sluta att växa i ca vecka 6 och ville inte komma ut av sig självt :( Man blir så ledsen och alla hormoner i kroppen som finns kvar gör en alldeles förvirrad! Det är viktigt att vara ledsen nu och inte skjuta bort känslorna så du kan "gå vidre" i denna sorgen!
Stor kram Veronica 123ABC på familjeliv
Åh, nej :( vet precis hur det känns nu. Varma kramar i massor till er. ♥
SvaraRaderaJag vet vad du går igenom, det var ju inte så längesedan vi hade 2 på raken. Man hinner måla upp en framtidsvision om hur allt ska vara, vilken säng det lill* ska få, vagn mm. Men så rycks man ur sin trygga vrå, ut till en kall verklighet. Livet e verkligen inte alltid om man hoppats och trott, men man tar sig igenom det ändå. Va ledsen, man måste få vara ledsen. Gråt och va arg, det gör gott för läkningsprossessen! Tillåt dig bara att få vara här och nu i sorgen! Många varma och långa kramar från mig till dig!
SvaraRaderaDin vän Mary
hej e så himla ledsen för din skull. säj aldrig att det inte blir flera barn.-han kanske ändrar sig en dag och en dag kanske står du gravid igen med nr 7...massor av styrke kramar till dig
SvaraRaderaJätteledsen för eran skull. Han el hon blev en bebisängel, då himmelen saknade en. Vila i frid lilla bebis. Det är viktigt att tillåta sig sörja nu Victoria, och i fråga hur man tar sig tillbaka? Ja, jag tror att vardagen gör sig påmind med alla 5 underbara barn som kallar på uppmärksamheten. Inte så att man glömmer, det gör man nog aldrig, men man handskas med sorgen på ett annat sätt efter ett tag. Du är stark och du kommer att klara dig fint, trots att det inte känns så. Styrkekramar/ kristina Tomis
SvaraRadera<3
SvaraRaderaFy fy fy Usch och nej. Det är inte sant! Stackars stackars er! Vet att det inte finns några ord som kan trösta er nu så jag vet inte hur jag ska skriva men jag lider med er och alla mina tankar går till er idag! Fick gåshud och tårar när jag läste detta. Massa stora stärke kramar!!!
SvaraRaderastackare. Men du ska vara glad för de fem underbara barnen du har, även om det inte är mycket till tröst just nu.
SvaraRaderaVet hur du känns. Händer oss åxå med nr 3. Vi trodde vi var i v. 18 men h*n hade slutat växa i i v. 10. De är jobbet jag vet. Ta hand om er! Vi har nu en 3 på 7mån. Så vem vet......
SvaraRaderaVet hur det hur. Har själv drabbats. Man kommer över det även om det tar tid. Och när man läser om andra som har drabbats så tänker man tillbaka på det igen. Skickar en massa kramar till er och hoppas att allt blir bra igen.
SvaraRaderaKram Ullis
Usch! :( Är så ledsen för eran skull!
SvaraRaderaMånga styrkekramar!