En dikt till mitt lilla mirakelbarn.

Mitt lilla mirakelbarn, så liten och så skör.
Du levde i mig bara för ett litet tag, men för mig var det som ett helt liv.
För allt som jag hunnit bygga upp i tankar och fantasi så fanns du redan i vårt liv.
Men vi fick aldrig se dig,
känna vid dig,
hålla dig,
eller pussa på dig.
Vi fick aldrig se dina ögon eller ditt leende.
Jag fick aldrig känna dig sparka i min mage,
jag fick aldrig känna dig hicka inuti mig.
Men jag fick älska dig. Från första stund då jag visste att lilla du fanns i mig.
Kärleken är så stor till dig, mitt lilla barn.
Som nu lever i himlen.
Mina tårar rinner efter saknaden av dig och kärleken till dig.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag älskar dig!

Puss från din mamma.