Magen är lugn och mår bra!

Vaknade imorse och magen var lugn och normal. Inte ont och inget illamående, skönt! Tack för tips och fina ord :)


Igår såg jag på "En Unge i Minuten" som jag gör varje måndag. Blev lite fundersam när jag såg kvinnan som skulle föda sitt femte barn att hon fick en Epudiral satt så att den fanns där och sedan kunde de bara fylla på med smärtlindring om hon ville. Jag undrar då varför jag inte fick det när jag skulle föda Vidar? Jag kände ju så starkt att jag inte skulle orka ta hand om mitt värkarbete och att kroppen var alldeles för slutkörd efter allt som hänt innan förlossningen. För första gången någonsin så kände jag att jag behövde hjälp i form av smärtlindring för att få en positiv förlossningsupplevelse. Men barnmorskan sa att jag inte skulle hinna få Epudiral... Hade de lagt en Epudiral innan jag fick värkstimulerande så hade jag hunnit.

Nu blev det som det blev och allt gick ju bra, ut kom världens finaste pojke och förlossningen var snabb och allt det där. Men det förändrar inte min känsla över att jag hade panik under förlossningen när jag låg med lustgasen hårt mot munnen och krampaktigt höll i sängkanten och trodde på allvar att jag skulle dö. Jag har aldrig känt så förut och då har jag inte använt någon smärtlindring de andra 4 förlossningarna. Detta bevisar hur viktigt det är med en positiv förlossningsupplevelse (med eller utan smärtlindring), den kanske inte blir som man tänkt sig, men att utifrån situationen få en positivt upplevelse trots allt. Och jag hade fått en bättre förlossningsupplevelse om jag hade fått en Epudiral, tror jag. De som känner mig vet att jag ALDRIG hade bett om en Epudiral om det verkligen inte var så att behövde en. Jag är jätterädd för att få det...

Faktum är att första förlossnigen jag var med på, som Doula, så svimmade jag när de satte Epudiral på mamman. Som tur var märkte ingen det, utan jag kände att blodet försvann från huvudet och det började pipa i mina öron och det blev svart för ögonen. Jag satte mig snabbt ner på huk, med huvudet mellan benen och andades lugnt och så var jag bra igen efter en lite stund. Efter det har jag inte svimmat mer för det. Hihihihi!

Ja, ja nog om detta. Det är tur att jag går hos en underbar kurator som verkligen är lyhörd och hjälper mig. För det behöver jag.

KRAM!