Fråga

Jag fick en fråga från en läsare om jag ammar och hur mycket jag ammat de andra barnen.

Det har varit så olika. Men första barnet ammade jag helt i 4 månader och fortsatte att amma tills hon blev 2 år. Jag slutade faktiskt på hennes 2-årsdag. Men sista halvåret så ammade jag nattetid eftersom jag blev hennes "napp". Hon tog nämligen inte napp efter att hon var 9 månader. Jag tyckte det var jobbigt att inte kunna få sova ordentligt, hon låg ju konstant och snuttade. Dessutom var det inte bra för hennes tänder. Hennes baktänder blev jättedåliga och en tand faktiskt ruttnade som vi fick dra ut hos tandläkaren :( Det var ju inte riktigt det man trodde skulle hända av bröstmjölk...

Men andra barnet så ammade jag till han var 1½ år, helt i 4 månader. Han föddes bara 5 månader efter att jag slutat amma Saga. Så lite vila fick tuttarna ;) Där var det nästan samma sak. Anton vägrade napp från början och jag blev hans "napp". Men tack och lov så började jag lära mig att inte ge upp så lätt utan när jag kände att nu räcker det med amning så var jag konsekvent och slutade. Inte för att jag tycker det är fel med att amma länge, men jag ville sova och inte ha ett barn hängades vid bröstet snuttandes hela nätterna långa.

Med tredje barnet så bestämde jag och min man att börja ge lite ersättning efter ca. 2-3 veckor. Bara för att han skulle vänja sig vid flaskan och smaken av ersättningen. Det var toppen, för jag ammade helt, men om jag skulle iväg med de stora barnen och få egentid med dem eller om jag skulle på föräldramöte, ut med någon vän eller träna så kunde ju Tobbe ta honom. Tobbe älskade att kunna ge honom mat, för det är ju speciellt med den mysstunden. Jag ammade Arvid tills han var 1 år. Arvid tog ju napp så jag kände aldrig den tröttheten som jag gjorde med de andra barnen.

När Vilda kom så ammade jag på och vi provade inte ersättning förrän hon blev 2 månader. Det visade sig att hon inte gick upp bra i vikt på min bröstmjölk. Vi hade ju ändå tänkt att ge henne ersättning på så sätt som med Arvid, bara någon gång i veckan. Men nu var jag tvungen att börja ge det varje dag. Så när jag ammat fick hon efter det ersättning. Jag hade MYCKET mjölk, men dålig mjölk. Henne ammade jag i 8 månader. Jag ville fortsätta men hon ville inte och jag hade knappt någon mjölk kvar.

Nu med Vidar så blev han aldrig mätt på mig. jag märkte det redan på BB. Han sög och sög och sög. Mitt ena bröst fick de värsta såret någonsin, som en stor spricka som det blödde ur, som om bröstvårtan skulle lossna från bröstet. Han kunde ligga i timmar och blir helt frustrerad över att han inte blev mätt. Dessutom gick han inte upp i vikt. Jag började ge ersättning. Och han slukade det som en tok. Så nu vill han inte ha mitt bröst dagtid, utan bara någon gång på natten. Annars är det bara ersättning som gäller för hans del. Det är okej, men jag önskar att jag kunde ammat honom lite mer...

Hejsvej-amningspastej!