Bajs, bajs mera bajs. Bättre bajs har ingen haft!

Bussen i Ystad är väldigt speciell. Man hälsar "hej" och "hejdå" till chauffören när man går på och av. Men det mest speciella är nog att man aldrig riktigt vet vem som känner en... Jag har en tendens att alltid prata i telefonen på bussen, jag måste det annars blir jag nästan knäpp.
I alla fall, idag så pratade jag med en väninna om bajs och sådant. Jag kläcker ur mig det mest äckliga och vi har så kul. Jag vet, inte så moget, men vem säger att man alltid måste vara så himla mogen? ;) Jag har kul och ska gå av bussen. Inser då att på bussen sitter det massor med människor som inte vet om det ska skratta eller gråta. Några av dem bor på min gata eller i området, jag känner dem ej men de vet vem jag är, liksom jag dem.

Ja, ja, om någon hör ett rykte på stan i Ystad om att jag är rätt så bajsig av mig så är det min sjuka humor helt enkelt!

Hejsvej-bajspastej!