I förra veckan hämtade jag min vigselring, äntligen. Har bara tagit så där 2 ½ år och en jävla massa tjafs, tjat och irriterande väntan! Men nu sitter den på fingret, som ni ser, och den är så fin!
När jag hämtade ut ringen så kände inte butikschefen igen mig. Jag fick göra honom påmind om vem jag är och säger han;
- Men, Hej Victoria! Jag kände inte igen dig! Har du färgat håret?
Jag svarar, utan att röra en min:
-Nej, jag har tvättat håret.
Min kompensation fick jag i form av kontanter för ersättning för resor fram och tillbaka under 2 ½ års tid. Jag borde fått mer, enligt mig, men jag orkar inte bråka mer. Pengarna fick nedstoppade och ihoprullade i en liten, liten smyckespåse med slarvigt skrivet på påsen summan som låg i. Han liksom nästan "smugglade" påsen till mig så jag frågade om jag fick lov att räkna pengarna där eller om jag var tvungen att gå någon annanstans.
Summan stämde och jag skakade hand och gick därifrån.
Skönt att det nu är över och att jag kan få se gift ut på handen!
Inlägg
Hej Viktoria!
SvaraRaderaJag har varit gift ett stort antal år. Men tyvärr kan jag inte ha mina ringar. Sätter jag på dem så kliar jag ihjäl mig på handen. Så tyvärr så får jag se ogift ut. Men det gör mig inte så mycket. jag vet ju att jag är gift med min älskling.
Vårkramar i massor till Dig Viktoria.
Margit(maxelonia)
Din vigselring är verkligen jättefin, funderar på en liknande nu när det börjar närma sig :))
SvaraRadera