Snyft...

Nu har mina två stora barn åkt upp till Stockholm med sin morfar. Jag har länge tyckt att det ska bli rätt så skönt att vara ifrån varandra lite då sista tiden varit intensiv med förpubertetsutbrott och kommaikapptrots (min snart 8-åring var aldrig så där trotsig när han var liten så jag har kommit fram till att allt kommit nu istället), men nu sitter jag här och tårarna rinner och jag saknar dem redan. Men vi behöver nog detta och barnen behöver träffa sin morfar och mormor! De är jätteglada och tycker det ska bli så kul! De har själva fått vara med och bestämma hur länge de skulle stanna.

Så nu blir det rätt så tomt här hemma med bara 2 barn. Och det ska vara så nu i nästan 1 hel månad! Herregud vad jag kommer sakna dem! Tur att det finns telefoner och mail....