SNÖIG TORSDAG!!!

Snö, snö, snö, snö, snö, underbara SNÖ!!! Låt denna snö ligga kvar fram till jul och gärna fram till mellandagarna också.

Snöig tidig morgon.

Saga:- Mamma, det är jättemycket snö!
Jag:- Mmmmm, jag vet. Saga, du väckte mig ur en underbar dröm. (Jag drömde att jag födde barn igen och det var MIN barnmorska Sandra som förlöste mig igen.)
Saga:- Kommer du upp snart?
Jag:- Ja, jag kommer...

I köket.

Saga:- Mamma, jag vill ha med mig pulkan till skolan.
Jag:- Men Saga, jag kan inte ta fram den nu, den ligger någonstans i garaget. Tobbe tar fram den till er i eftermiddag så kan ha med er den till skolan imorgon.
Saga:- Nej! Då går inte jag till skolan!
Jag:- Jo, DU SKA TILL SKOLAN! Ni får ta bussen idag till skolan, ni hinner inte gå.
Saga:- Men jag SKA ha med mig min pulka!
Jag:- Saga, snälla lyssna på mig. Tobbe tar fram den i eftermiddag, JAG LOVAR!
Saga:- Jag tror inte på dig. Tobbe får ta fram den nu,
Jag:- Tobbe sover.
Saga:- Då väcker jag honom. TOOOOOBBE!!!

Hon går upp till sovrummet och kommer ner igen.

Saga:-Han är vaken nu, han ska bara bajsa först sedan skulle han ta fram pulkan till mig, så det så!
Jag:- Jaha, jaja, vad bra. Men ska du bära pulkan på bussen då?
Saga:- Ja, det ska jag.
Jag:-Okej, nu får ni skynda er om ni ska hinna med bussen.

Barnen springer ner till bussen, men utan pulkan för Tobbe hade inte bajsat klart och Saga glömde bort det. Barnen är överlyckliga, dels för att det är så mycket snö och dels för att de ska få ta bussen som börjat gå från vår gata sedan i måndags.
Jag och Arvid står och väntar i köksfönstret så vi kan vinka till dem när de sitter på bussen. Men bussen kommer inte.
Vi väntar och väntar, jag tittar på klockan och bussen är nu över 10 minuter försenad och klockan har passerat åtta då barnen börjar i skolan.
Jag undrar om bussen glömt vår hållplats för att det är så nytt eller om något hänt med bussen. När barnen väntat i 13 minuter går jag ut och ropar till barnen att de får gå till skolan istället.
De båda går långsamt mot skolan, med deras huvud neråt, besvikna över att inte få ta bussen själva med det nya busskortet.

Två minuter efter det så ser jag bussen köra snabbt förbi vårat köksfönster, alldeles för fort. Tänkte på mina stackars, duktiga barn som väntat så länge i kylan och om jag inte hade sagt till dem att gå så hade de ju kommit fram till skolan med buss fortare än att de skulle gå... Men vad skulle jag göra?