Hej på er alla... :)

Jag vill börja med att tacka alla för era fina meddelanden till mig, det har verkligen varmt :)

Jag har haft mycket omkring mig och gått igenom en hel del känslor, tankar och funderingar som jag inte kan skriva om här. Det har gått så pass långt att jag funderat på att låsa min blogg och låta er som följt mig få lösenord så jag kan dela mina innersta tankar med bara er. Och samtidigt ha en till blogg där jag skriver om mitt Doulande, barnvagnar och i det stora hela om livet som mamma till 5 barn. Och i den bloggen inte bli så extremt personlig... Men jag vet inte hur jag ska göra.

I skolan går det i alla fall JÄTTEBRA! :)

Jag har fått VG i 3 kurser som jag avslutat och haft VG eller MVG på alla mina prov och uppdrag.

Barnen växer å växer å växer, som ni kan se på bilden så har Vidar blivit en riktigt liten pojke och är ingen bebis på det sättet längre. Han klättrar, klättrar och klättar ännu mer, är envis som en åsna och hur charmig som helst.

Vilda har blivit helt förälskad i Hello Kitty och Askungen. Hon är en riktig "Sessa" som själv säger och vill bara ha på sig klänningar och sätta upp håret som Prinsessor har. Hon sjunger hela tiden och säger till oss hur saker å ting ska vara. Vilda har funnit sin konstnärsådra och ritar redan nu gubbar med ögon, näsa, mun, armar med fingarar och ben med fötter. Lite hår på det och i bästa fall tom ögonbryn också!

Arvid har börjat lära sig läsa och skriva och älskar lego! Han har blivit lugnare till sättet och hjälper mer än gärna till att laga mat. Arvid har verkligen kommit in i åldern då han vill gå hem till kompisar, ringa kompisar och leka. Utan mig eller sin pappa. Med andra ord så börjar Arvid bli stor ;)

Anton bara vill spela fotboll och handboll, konstant! Han är så aktiv hela tiden. Däremot så har vi haft det lite fullt upp med att hans blodprover som vi tog hos läkaren för 1½ månad sedan visade sig vara kraftigt förhöjda i njurarna vilket har resulterat i massor med extra undersökningar. Han fick ta om blodproverna och då var de helt plötsligt normala... Konstigt.

Saga har fyllt 12 år och är i puberteten till max och det är som att ha en tonåring i huset redan. Hon är så himla rolig och gullig att umgås med och så otroligt klok och förnuftig, men när det där tonårs-utbrotten kommer så tror jag verkligen att hjärnan försvunnit helt och då kommer en sida av henne som är så jobbig! Jag har äntligen börjat inse att det är ingen idé att haka på hennes utbrott och försöka höja rösten mot henne, utan nu är jag bara lugn, rätt så tyst och sansad (fast till en viss gräns så klart) sedan förklarar jag för henne i lugn röst vad jag anser osv. Det funkar faktiskt bättre än att bli arg tillbaka för det är precis det hon vill tror jag. Annars så är hon så duktig i skolan att jag är så stolt äver henne att det inte finns ord att förklara. På senaste utvecklingsamtalet så sa hennes fröken att hon ligger på en 8:de klass nivå ;) Och hon går i 5:an. Hon är aktiv i UngdomsFullmäktige och tycker det är jättekul!

Själv så har gått upp i vikt sedan jag började plugga. Man småäter ju KONSTANT när man pluggar. Farligt, farligt ;)

Just nu är min pappa nere hos oss och hjälper oss med tredje våningen. Den ska idag målas efter att min man i 3 år hålt på med att regla, isolera m.m. där. Pappa har kämpat (med lite hjälp av mig och min man) med att spackla, spackla och slipa. Men nu är det änstligen dags för målning och jag ska visa er bilder på hur det blev sedan.

Min mamma och hennes man kommer ner på fredag och det är inte ofta min mammas man kommer ner hit så det ska blir jättekul! Då vill jag verkligen att det ska vara klart på tredje våningen!

Oj, det blev mycket att skriva om nu. Har saknat att skriva...

Tack ännu en gång för ert tålamod med mig.

Massor med varma och stora kramisar från mig!

/Victoria