Sitter på tåget, upp mot Stockholm!

För första gången så har jag Internet på tåget. Jag är på väg upp till Stockholm med Arvid, Vilda och Vidar. Tåget gick kl.19 och kommer fram vid midnatt. Min resa har jag sista tiden planerat in i minsta detalj. Allt för att få en så bra och lugn resa som möjligt. Men som vanligt blir det inte alltid som jag tänkt mig.
Idga har jag och Tobbe kämpat för att hålla en trött liten Vilda vaken så att hon skulle somna i bilen på väg in till Malmö och tåget. I förhoppning att hon sov för natten. Hon somnade i bilen, men vaknade när vi kom fram och ville inte somna om. Typiskt. Vidar var också vaken och gnällig. Arvid satt första kvarten och grät och ropade efter pappa, han trodde att han skulle med och blev väl lite paff när han pussar Arvid hejdå på tåget.

När det sedan hade släppt så börjar Arvid känna av sin åksjuka, trots åksjukebanden. Vilda visar inga tecken alls på det. Jag får flytta Arvid till ett säte så han åker framlänges och så rättar jag till åksjukebanden lite. Sedan mår han bättre.
Vidar gnäller och gnäller. Jag vet inte varför. Tänderna som gör ont kanske? Han somnar till slut i alla fall i vagnen, efter 1 timmes kämpande.
Vilda ska sova, men hon vägrar. Istället tycker hon att hon ska sjunga, väldigt högt. Det tycker inte jag. Inte de övriga resenärerna heller.
Nr hon äntligen börjar somna så kommer det som inte skulle komma; KRÄK! Det kommer kräk över hela nya vagnen, Vilda och på mig. Det är kaskader, som en vattenslang på högsta vattentrycket. Det stinker och den sura kräklukten sprider sig i hela tågvagnen. Hon hade tagit av sig sina åksjukeband utan min vetskap och slängt dem på golvet.
Efter att ha torkat kräk i mängder, bytt Vildas kläder och knutit igen kräkpåsarna så somnar Vilda till slut.

Nu är det bara lite drygt 1½ timme kvar på resan och Arvid är fortfarande vaken, men jag tror han slocknar snart.

Hejsvej-tågkräkpastej!