Nu kan jag berätta...

...jag är gravid igen!!! Helt otroligt och helt fantastiskt. Chocken har nog inte riktigt släppt än, trots att det snart gått tre veckor sedan jag fick plus på stickan. Känns overkligt men ändå helt underbart!

Jag hade preventivmedel (som sköttes exemplariskt) och ändå blev jag gravid. Känns som om det var någon mening med detta. Nu är jag ju tidigt i graviditeten, i vecka 7 bara, och jag hoppas att allt kommer gå bra.

Tyvärr så är min man inte lika positiv till detta som jag är och det har varit massor med diskussioner om detta, men efter mycket om och men så är det detta som blir bäst. Jag går hos min kurator och det känns superskönt.

Men jag vet att många kommer tycka och tänka en himla massa. Men jag orkar inte med dessa människor längre. Jag vet att jag sticker ut från mängden genom att skaffa många barn, men vem har rätt att säga att det jag gör är fel? Varför är det så fel att skaffa många barn? Jag älskar mina barn över allt annat och vi tar hand om våra barn, ger dem allt de behöver, vi har ett stort hus där vi alla får plats och framför allt så har vi massor med kärlek!
Tänk om jag skulle gå runt och tycka att de som inte skaffar barn alls är helt ute och cyklar, att de är knäppa och helt konstiga. Förvisso kan jag ju tycka att de går miste om någonting så fantastiskt i ens liv, men det är ju vad jag tycker och tänker och inte går jag och klankar ner på någon för det.

Jag VET att jag kommer klara detta (för de som inte tror det) och det kommer bli så kul och spännande att få en liten till i familjen.

Nu hoppas jag att ni alla och fler där ute vill följa mig genom denna graviditet också :)

Nu är jag trött, gravidtrött och ska sussa! Känns så skönt att få skriva om detta här! Fattar ni att jag hållt mig i snart 3 veckor?!

Puss å kram på er!